Klimatförändringspolitik

Ändra språk

Sida Senast ändrad 2020-11-23

Topics: Begränsningar av klimatförändringar

This page was archived on 2016-12-13 with reason: Other (included in the main page)

Det hot som klimatförändringarna innebär hanteras på global nivå genom FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC). Genom Kyotoprotokollet har bindande utsläppsmål fastställts för de i-länder som har ratificerat det, bland annat EU:s medlemsländer. Detta är endast ett första steg mot de mer hållbara globala utsläppsminskningar som kommer att krävas.

Begränsningar av klimatförändringar

Menu

Klimatförändringarna och vad vi gör åt dem kommer att definiera oss, vår tid och i slutändan det vi efterlämnar till kommande generationer.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, 2007

Global politik

UNFCCC:s långsiktiga mål är att stabilisera halten av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig mänsklig inverkan på klimatet. Kyotoprotokollet är ett första steg i arbetet för att uppnå detta. Protokollet fastställer utsläppsmål för många i-länder, inklusive de flesta EU-länder, och begränsar utsläppsökningarna i de övriga länderna:

De 15 gamla EU-medlemsländerna har ett gemensamt mål att mellan 2008–2012 minska utsläppen till 8 procent under 1990 års nivå (video). Genom en intern överenskommelse mellan EU-länderna tillåts vissa EU-länder öka sina utsläpp, medan andra ska minska sina utsläpp.
De flesta av de nya medlemsländerna har fastställt mål på mellan –6 och –8 procent jämfört med utgångsåret (oftast 1990).

USA, som har höga utsläpp av växthusgaser, har inte ratificerat protokollet.

Länderna förväntas uppfylla sina mål främst genom nationell lagstiftning och åtgärder på nationell nivå. De tillåts uppfylla en del av sina utsläppsmål genom att investera i projekt för utsläppsminskning i utvecklingsländer (mekanism för ren utveckling) eller i i-länder (gemensamt genomförande). CDM är också avsett att främja hållbar utveckling, t.ex. genom finansiering av projekt för förnyelsebar energi.

FN:s klimatpanel (IPCC) uppmanar till en global minskning av utsläppen på ca 50 procent fram till mitten av 2000-talet. Detta innebär en utsläppsminskning på 60–80 procent i i-länderna. U-länder med höga utsläppsnivåer, t.ex. Kina, Indien och Brasilien, måste begränsa sina utsläppsökningar.

En internationell överenskommelse avseende tiden efter år 2012 håller på att förhandlas fram inom UNFCCC. Målet är att ett avtal ska slutas vid den planerade klimatkonferensen i Köpenhamn i december 2009.

Europeiska unionens politik

Många europeiska länder har antagit nationella program som syftar till att minska utsläppen. Olika program och åtgärder har också genomförts på EU-nivå genom Europeiska klimatförändringsprogrammet, till exempel

ökad användning av förnyelsebar energi (vindkraft, solenergi och biomassa) och kraftvärmeverk,
ökad energieffektivitet i bl.a. byggnader, industri och hushållsmaskiner,
minskade koldioxidutsläpp från nya personbilar,
reduceringsåtgärder inom tillverkningsindustrin,
åtgärder för att minska utsläpp från avfallsdepåer.

EU:s system för handel med utsläppsrätter (video) utgör hörnstenen i unionens ansträngningar för att minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt. I mars 2007 undertecknade EU:s ledare en ambitiös klimatförändrings- och energiplan med målet att minska utsläppen av växthusgaser inom unionen med minst 20 procent fram till år 2020 (jämfört med 1990 års nivå) och att 20 ptocent av EU:s totala energiförbrukning år 2020 ska komma från förnyelsebara energikällor. I januari 2008 föreslog Europeiska kommissionen ett nytt energi- och klimatpaket för att utsläppsmålen ska kunna uppnås (video). Olika sektorer, t.ex. jordbruk, transport och byggbranschen, samt alla medlemsländer, måste göra vad de kan utfirån sina respektive ekonomiska resurser för att bidra till att de europeiska målen uppnås. För energiintensiva sektorer som stål- och kemikalieindustrin vill kommissionen stärka EU:s system för utsläppshandel för att hjälpa dem att uppnå 20 procent-målet. För att kunna minska utsläppen av växthusgaser krävs ökad användning av förnyelsebar energi, vilket också kräver en mer diversifierad energiförsörjning i Europa.

Nya politikområden för vilka ytterligare utsläppsminskningsåtgärder håller på att tas fram är bland annat flygindustrin (video), CO₂ och bilindustrin (video) och koldioxidavskiljning och lagring (video).

Vissa av miljöbyråns medlemsländer har utarbetat strategier för anpassning till klimatförändringarna, eller har påbörjat ett sådant arbete. Europeiska kommissionens grönbok från 2007 om anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder är förnärvarande ute på remiss.