Intervju – Europeiska miljöbyrån undersöker allmänhetens exponering för bisfenol A

Varför bör vi oroa oss för bisfenol A? På vilket sätt utgör det en risk för vår hälsa?

Det har länge varit känt att bisfenol A kan efterlikna mänskligt östrogen och fungera som ett hormonstörande ämne. Detta är oroande eftersom det kan påverka vår fertilitet. Exponering under graviditet kan också störa det ofödda barnets utveckling, eftersom fosterlivet är en särskilt känslig period att bli exponerad för hormonstörande ämnen.

Senare belägg har dessutom visat att bisfenol A också kan påverka vårt immunsystem. Exponering kan leda till en ökning av vissa immunceller, vilket kan leda till utveckling av autoimmuna sjukdomar såsom astma.

Hur påverkas miljön i stort?

Bisfenol A kan också fungera som ett hormonstörande ämne hos vilda djur. Alla ryggradsdjur har östrogenreceptorer och kan potentiellt påverkas av den östrogenimiterande funktionen hos bisfenol A. Dessa effekter är dock mest kända i fråga om fisk, där ämnets endokrinstörande effekter har dokumenterats i ett flertal studier.

En positiv aspekt är att bisfenol A anses vara kortvarigt i de flesta miljöförhållanden och bedöms inte heller vara bioackumulerande i levande organismer i någon betydande utsträckning. Det innebär att ämnet försvinner ganska snabbt från miljön om utsläppen stoppas.

Vilka är de viktigaste slutsatserna i Europeiska miljöbyråns briefing?

I EEA:s briefing presenteras den senaste informationen om människors exponering för bisfenol A, med utgångspunkt i det nyligen avslutade EU-finansierade forskningsprojektet för biologisk exponeringsmätning (HBM4EU).

Briefingen visar att människor i Europa utsätts för oroväckande höga koncentrationer av bisfenol A. Resultaten baseras på uppmätta koncentrationer av bisfenol A i urin från 2 756 personer från 11 europeiska länder. Minst 92 procent av deltagarna hade en koncentration av bisfenol A i sin urin som överstiger den säkra nivån.

Kan du förklara lite om den forskning som HBM4EU har gjort om bisfenol A?

Biologisk exponeringsmätning ger oss information om den verkliga exponeringen för en kemikalie från alla olika källor. Detta står i kontrast till de traditionella riskbedömningar som normalt baseras på modellerade exponeringsdata. 

Urinproverna för bisfenol A samlades in mellan 2014 och 2020. Även om de senaste proverna från 2020 fortfarande överskrider riktvärdet verkar det som att det finns en trend mot minskade nivåer i urinen. EU:s nya Horisont Europa - samarbete för bedömning av risker med kemikalier (PARC) har inkluderat bisfenoler som prioriterade ämnen som ska undersökas närmare i studier där biologiska exponeringsmätningar görs på barn, tonåringar och vuxna. Detta kommer att ge ytterligare data om förekomsten av bisfenol A och andra bisfenoler hos Europas medborgare.

Vad gör EU för att hantera hälsoproblem i fråga om bisfenol A?

Det har sedan en tid tillbaka varit känt att bisfenol A kan skada fertiliteten och störa hormonsystemet. Därför har en rad olika restriktioner antagits inom EU, till exempel ett förbud mot att använda ämnet i nappflaskor och termopapper.

Men vi vet nu att bisfenol A är ännu giftigare än man tidigare trott, vilket visades genom att det säkra tröskelvärdet sänktes till en 20 000 gånger lägre nivå i den senaste bedömningen från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet. Europeiska kommissionen förbereder för närvarande ett förslag om förbud mot bisfenol A och andra bisfenoler i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

Vilka andra kemikalier bör vi oroa oss för?

Europeiska unionen har världens mest omfattande och skyddande kemikalielagstiftning. Systemet är dock inte helt felfritt. Våra insikter om hur kemiska ämnen kan påverka människokroppen utvecklas ständigt. Det innebär att regelverket hela tiden behöver följa den vetenskapliga utvecklingen för att upprätthålla bästa möjliga skyddsnivå.

Inom ramen för den europeiska gröna given har Europeiska kommissionen tillkännagett ett antal initiativ för att förbättra systemet ytterligare. Ett av dessa initiativ är att utveckla ett EU-varningssystem i fråga om kemiska risker för att påskynda hur alarm från till exempel vetenskaplig forskning används för riskhantering.