Inte på min bakgård — Internationella avfallstransporter och miljön

Avfall av alla slag är i omlopp. Ökande mängder, särskilt av papper, plast och metall, skeppas från industriländerna till länder vars miljöstandarder inte är lika högt satta. Stora fartyg seglar varje dag över haven med varor från de nya marknaderna i Asien till Väst. Helst ska fartygen inte segla hem tomma och de behöver barlast. Därför ser fartygsägarna gärna att avfall från Europa förs tillbaka till Asien.

Det innebär inte att avfallstransporterna är oreglerade. Både FN och EU har strikta regler för vad som får transporteras och vart. På global nivå regleras den internationella handeln med "farligt avfall" (avfall som kan vara farligt för människor eller miljön) av FN:s Baselkonvention.

Det förbud som ingår i konventionen har dock inte undertecknats av tillräckligt många länder för att det ska träda i kraft globalt. EU har egna restriktioner och tillåter export av "farligt avfall" endast till "industriländer", där den nödvändiga tekniken för avfallshantering finns och där säkerhets- och miljölagstiftningen är tillräckligt strikt. I restriktionerna definieras ett ”industriland” som ett land som är medlem i OECD.

EU:s långsiktiga mål är att varje medlemsstat ska ta hand om sitt avfall nationellt ("närhetsprincipen"). Eftersom transporterna av farligt avfall och problemavfall för bortskaffande från EU:s medlemsstater nästan fyrdubblades mellan 1997 och 2005 har detta mål ännu inte nåtts.

De faktorer som styr export och import av avfall varierar, hit hör tillgång till särskild hanteringsteknik, brist på material, skillnader i kostnaderna för bortskaffande och återvinning.

Eftersom EU-politiken ställer upp mål för återvinning leder den också till avfallstransport från medlemsstater som inte kan uppfylla sina mål nationellt. Avfallsvolymerna på marknaden håller nere kostnaderna för ett land som Kina, som behöver billiga råmaterial. Så länge detta avfall inte är avsett att bortskaffas i destinationslandet och så länge det inte innehåller farliga material anses handeln vara godtagbar.

Är din gamla tv mer berest än du själv?

Europa har ett gällande regelverk för transport av farligt avfall och problemavfall. Det behövs dock fler belägg för att lagstiftningen verkligen innebär att miljöbelastningen minskar.

Elektroniskt avfall, som betraktas som farligt, är ett viktigt exempel. I Afrika och Asien demonteras avfallet ofta med lite eller ingen personlig skyddsutrustning och få eller inga kontrollåtgärder mot förorening existerar. Komponenter bränns ofta ute i det fria för återvinning av metaller. Flygande aska med partiklar, tungmetaller och andra giftiga material avges, vilket innebär såväl hälsorisker för människor som förorening av livsmedel, mark och ytvatten.

Vi har ingen tydlig bild när det gäller transport in och ut ur EU av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE). Detta delvis på grund av att oklara koder används för att rapportera transporter av elektroniskt avfall. Det är svårt att avgöra om en tv exporteras som en begagnad vara, vilket är godtagbart, eller som avfall för bortskaffande, vilket inte är godtagbart. Generellt är det förbjudet att exportera avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter från EU till icke-OECD-länder. Det är dock fullständigt godtagbart att exportera en tv som fortfarande fungerar.

Det har förekommit väldokumenterade fall av överträdelser av detta förbud. Det förefaller faktiskt som om en betydande andel av de begagnade tv-apparater, datorer, bildskärmar och telefoner som exporteras till icke-OECD-länder är avfall som köps i syfte att återvinna de ovannämnda komponenterna och delarna.

Om EU inte kan genomdriva sitt eget förbud mot export av avfall som innehåller eller utgörs av elektriska och elektroniska produkter kan det innebära ett allvarligt bakslag för ratificeringen av förbudet på global nivå enligt Baselkonventionen.

Spåra tillförlitliga data om WEEE

Trots de svårigheter som är förknippade med att hitta, verifiera och analysera data om avfall har Europeiska miljöbyrån i partnerskap med Europeiska ämnescentret för resurs- och avfallshantering – ETCRWM (European Topic Centre on Resource and Waste management) – genomfört en analys av avfallstransporterna från EU till andra regioner.

Med användning av europeisk handelsstatistik går det att identifiera mängd, storlek och värde för exporten av begagnade elektroniska och elektriska produkter som transporteras från EU till andra regioner ( figur 1).

2005 exporterades över 15 000 ton färg-tv-apparater från EU till afrikanska länder. Bara till Nigeria, Ghana och Egypten kom ungefär 1 000 tv-apparater per dag. Det genomsnittliga värdet av de färg-tv-apparater som exporterades till Afrika är mycket lågt: för hela Afrika var priset per apparat 64 euro och för de tre ovannämnda länderna var det i genomsnitt 28 euro. Som jämförelse har tv-apparater som säljs inom Europa ett genomsnittsvärde på 350 euro.

Det låga värdet per enhet för tv‑apparater som skickas till Afrika tyder på att många av apparaterna i själva verket är begagnade och att en stor del sannolikt är avfall.

Eftersom siffrorna endast gäller tv‑apparater kan man förvänta sig att den totala exporten av begagnade datorer, mobiltelefoner, cd-spelare osv. till dessa regioner är väsentligt större. Detta tyder på att EU-förbudet mot handel med farligt avfall med icke‑OECD-länder överträds.

Fig. 1 / Export av färg-tv-apparater från EU-25 till Afrika, Asien, Mellanöstern, USA och andra Europeiska länder, 2005. Källa: EEA.

Icke-farligt avfall

Mellan 1995 och 2007 ( figur 2) ökade även transporterna av icke-farligt avfall som papper, plast och metaller ut ur EU dramatiskt, främst till Asien och särskilt till Kina.

Mängden pappersavfall som exporterades till Asien ökade tiofaldigt. Exporten av plastavfall ökade med en faktor elva och av metallavfall med en faktor fem. Det transporterade avfallet har ökat även inom EU, men i mycket lägre grad.

2007 transporterades lika mycket pappersavfall till Asien som från ett EU-land till ett annat. Transporterna av metallavfall inom EU var större än de till Asien. EU transporterade dock mer plastavfall till den asiatiska marknaden än vad som transporterades inom EU.

Drivande krafter bakom återvinningen

Råvarupriserna har varit mycket höga under över ett årtionde och detta har i sin tur ökat värdet på begagnade råmaterial som genereras genom återvinning.

Metallavfall, pappersavfall, plastavfall och annat avfall från Europa matas in i den blomstrande asiatiska ekonomin, som inte klarar sig enbart på "jungfruliga" material.

EU:s lagstiftning (t.ex. förpackningsdirektivet) kräver att medlemsstaterna uppnår vissa återvinningsmål och den uppmuntrar också indirekt till transport av avfall för återvinning.

EU-kraven på specifika återvinningsnivåer har lett till ökande mängder återvinningsbart avfall på marknaden. Exempelvis ökade den mängd "förpackningsavfall" i form av papper och kartong som återvinns från omkring 24 till 30 miljoner ton mellan 1997 och 2005. Mängden plastförpackningar som återvinns ökade från 10 till 14 miljoner ton under samma period. Är det bra för miljön?

Användning av återvunna avfallsmaterial i stället för jungfruliga material är i allmänhet bra för miljön. Det går exempelvis bara åt hälften så mycket energi för att tillverka ett kilo papper från återvunnet material som från ny råvara. Produktion av aluminium från återvunna aluminiumburkar kan kräva så lite som 5 procent av den energi som krävs för framställning från jungfruliga material.

Generellt kan återvinning därför bidra avsevärt till att minska både de energirelaterade utsläppen av koldioxid och andra miljöpåfrestningar.

Eftersom vi ofta inte vet vad som händer med avfallet efter det att det har lämnat en europeisk hamn kan vi dock inte säga om en enskild transport, och därmed transporterna i allmänhet, är bra eller dåliga för miljön.

Framtidsperspektiv

Inom EU måste gränsöverskridande transporter av avfall för bortskaffande samt transporter av farligt avfall och problemavfall för återvinning anmälas till de nationella myndigheterna. Denna "nationella" anmälan är mycket detaljerad. En sammanfattning av uppgifterna om transporterna är dock allt som vidarebefordras till EU-kommissionen, vilket innebär att översikten på EU-nivå är bristfällig.

Om mer detaljerad information rapporterades, särskilt om vilka typer av avfall som transporteras, skulle det gå att göra en mycket bättre bedömning av transporternas ekonomiska konsekvenser och miljökonsekvenser. Det skulle hjälpa oss förstå om avfallstransporterna styrs av bättre hanteringsalternativ, större kapacitet eller prissättning. Vi skulle få en bättre förståelse för vilken roll lägre standarder, avsaknad av lagstiftning och bristande kontroll spelar som drivkrafter för transporterna till mindre utvecklade regioner. En tydligare bild av de lagliga transporterna på EU-nivå skulle också göra det lättare att bedöma de illegala transporterna.

Eftersom denna detaljgrad för rapporteringen redan föreligger på nationell nivå – många länder genererar redan mer detaljerad nationell statistik om import och export av avfall – skulle en ökad rapportering inte innebära någon större extra arbetsbörda för medlemsstaterna.

Referenser

Basel Action Network 2002: Exporting Harm.The high-tech trashing of Asia, February 2002. 

EEA, 2007. Miljön i Europa — Fjärdeutvärderingen, 2007.

EEA, 2008. Bättre hantering av kommunalt avfall kommer att minska utsläppen av växthusgaser. EEA Briefing 1/2008.

EEA, 2009. Environmental impacts from import and export of waste (under utarbetande).

ETC/RWM, 2008. Transboundary shipments of waste in the EU.

Europeiska kommissionen, 2007. Rapportering från EU:s medlemsstater enligt kommissionens beslut 99/412/EEG av den 3 juni 1999 om ett frågeformulär för den rapport som medlemsstaterna är skyldiga att utarbeta enligt artikel 41.2 i rådets förordning (EEG) nr 259/93.

IMPEL (The European Union Network for the Implementation and Enforcement of Environmental Law), 2005. Threat Assessment Project, the illegal shipments of waste among IMPEL Member States, May 2005.

Greenpeace 2008: Chemical Contamination at E-waste recycling and disposal sites in Acra and Korforidua, Ghana — Greenpeace Research Laboratories, Technical Note 10/2008, August 2008.

Secretariat of the Basel Convention, 2007. 

Dagstidningen The Sun, 5 augusti 2008.