All official European Union website addresses are in the europa.eu domain.
See all EU institutions and bodiesGör något för vår planet, skriv bara ut denna sida om nödvändigt. Även en liten åtgärd kan göra en stor skillnad när miljoner människor detsamma!
Jordbruksmarken spelar en viktig roll i markanvändningsmönstren i EU. Gräsmark och åkermark utgör tillsammans 39 procent av Europas marktäcke (EEA, 2017a). Jordbrukssektorn är en stor användare av naturresurser och har ett komplicerat förhållande till miljön (OECD, 2017). Följande data återspeglar resultatet och påverkan av jordbrukssektorn inom EU:
Två av de största utmaningarna för jordbruket i Europa är klimatförändringen (EEA, 2017c) och markexploateringen, dvs. omvandlingen av mark för bebyggelse och infrastruktur (EEA, 2017a). Klimatförändringen kräver en anpassning av grödor och medför extrema väderhändelser (för ytterligare information om klimatanpassning, se Europeiska miljöbyråns analyser inom detta område, eller Climate-Adapt), vilket innebär att en djupgående riskhantering krävs. Markexploateringen leder till att jordbruksmarken minskar i många regioner.
Trots att utvecklingen av jordbrukssektorn är beroende av många faktorer och regionala variationer i sektorn, kan vissa viktiga trender på europeisk nivå iakttas. Andelen jordbruksmark av den totala markytan krymper och sektorn påverkas av markexploatering, dvs. omvandling till konstgjord mark. Oberoende av detta minskar även antalet jordbruk, men den genomsnittliga storleken på jordbruken ökar.
Alla tre faktorerna – markexploatering, intensifiering och extensifiering – leder till en förlust av jord- och skogsbruk med högt naturvärde och en nedgång i odlingslandskapets fågelbestånd.
Under senare år har jordbrukssektorn påverkats i all högre grad av extrema väderhändelser. Hagel, skyfall, översvämningar och torka på grund av klimatförändringen har lett till minskad avkastning (EEA, 2017c).
Utvecklingen av jordbrukssektorn är starkt påverkad av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (GJP) (se Köster, 2010). Alltsedan EU:s jordbrukspolitik utformades i mitten på 1900-talet har den haft en stark ekonomisk dimension. Under de senaste 50 åren har det dock skett en förändring i typen av subventioner som erbjuds, med en övergång från en primärt sektorinriktad politik till en mer integrerad politik för landsbygdsutveckling med strukturella och jordbruksrelaterade miljöåtgärder. För närvarande består GJP av två huvudpelare: pelare 1 där direktstöd till lantbrukare och marknadsinterventioner ingår, samt pelare 2 där jordbruksutvecklingsprogram stöds.
Under perioden 2010–2014 var den genomsnittliga andelen av EU-subventioner i jordbrukets faktorinkomst[1] mer än 35 procent, och andelen i direktstöden till lantbrukarna var 28 procent. Dessa siffror sträckte sig från mer än 90 procent (totala subventioner) och cirka 45 procent (direktstöd) i Slovakien, till cirka 15 procent respektive 12 procent i Nederländerna (Europaparlamentets utredningstjänst, 2017). Europeiska kommissionens rättsliga förslag för GJP efter 2020 publicerades i juni 2018. Förslaget strävar mot en större resultatinriktning vid beaktande av bidraget till om miljö- och klimatmål.
Jordbruksproduktionen regleras också av annan EU-politik och internationell politik där vissa direktiv, såsom nitratdirektivet och vattendirektivet, redan återspeglas i utformningen av GJP. Dessutom har också energi- och klimatpolitiken drivit fram en ökning i produktionen av energigrödor under det senaste decenniet (OECD/FAO, 2017).
Sektorn spelar en viktig roll i att uppnå målen för EU:s strategi för biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling.
Europeiska miljöbyrån (EEA) samarbetar med andra EU-organisationer, t.ex. vid sammanställningen av gemensamma miljöindikatorer för jordbruket. Miljöbyråns data används vid övervakning och utvärdering av GJP, t.ex. som indata vid sammanställningen av vissa så kallade kontextindikatorer. I sitt arbete med Copernicus landmiljöövervakningstjänst utforskar miljöbyrån möjligheterna att använda Copernicus-data i högre grad till miljöutvärderingar av jordbruket. Man försöker också uppfylla jordbrukssektorns behov av data och produkter från fjärranalyser, t.ex. vid användningen av precisionsteknik i jordbruket.
Förutom sitt nära samarbete med andra EU-organisationer, samverkar miljöbyrån med nationella referenscentrum inom miljö och jordbruk. Dessa centrum ingår i miljöbyråns europeiska nätverk för miljöinformation och miljöövervakning (Eionet), där byråns 39 medlems- och samarbetsländer är representerade. Synergier uppstår i arbetet med andra internationella organisationer, som t.ex. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Miljöbyrån samarbetar också med forskarsamhället och expertpaneler, t.ex. med projektteam som får stöd genom Horisont 2020-programmet.
I Europeiska miljöbyråns färska rapport ”Food in a green light” diskuteras produktion och konsumtion av livsmedel ur ett systemperspektiv.
[1] Jordbrukets faktorinkomst är ett mått på ersättningen från alla produktionsfaktorer (land, kapital och arbetskraft), oavsett om de ägs av jordbruksföretaget eller ej. Den utgör det totala värde som genereras av ett jordbruksföretag med produktiv verksamhet och definieras som värdet av produktionen minus rörliga kostnader, avskrivningar och produktionsskatter, plus subventioner för produktionen. (Baserad på GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, 2017)
For references, please go to https://eea.europa.eu./sv/themes/agriculture/intro or scan the QR code.
PDF generated on 2024-11-22 17:27
Engineered by: EEA Web Team
Software updated on 26 September 2023 08:13 from version 23.8.18
Software version: EEA Plone KGS 23.9.14
Dokumentåtgärder
Dela med andra