Resurseffektivitet och avfall

Europas ekonomi är beroende av obrutna flöden av naturresurser och material, bland annat vatten, grödor, virke, metaller, mineraler och energibärare. Import står för en betydande del av dessa material. Detta beroende kan i allt högre grad vara en källa till sårbarhet, då den globala konkurrensen om naturresurser ökar.

Under de senaste åren har konceptet med den cirkulära ekonomin och därmed sammanhängande politik behandlat resursanvändning, produktion, konsumtion och avfall på en hög nivå. Detta koncept syftar till att sluta materialkretsloppen genom att upprätthålla värdet av produkter, material och resurser i ekonomin så länge som möjligt. Detta minskar på ett effektivt sätt avfallsgenereringen och användningen av nytt material, vilket också minskar belastningen i samband med detta.

Resursanvändningen samt avfallsgenereringen och avfallshanteringen leder till betydande miljöbelastningar under de olika leden för produktion, användning och bortskaffande. Miljöpolitikens mål är bland annat att minska mängden material som används i ekonomin, förbättra resurseffektiviteten, minska uppkomsten av avfall och omvandla avfall till en resurs. 

Resursanvändningen i Europa har minskat under det senaste årtiondet. Detta beror till stor del på tendenserna i den ekonomiska tillväxten och strukturella förändringar i ekonomin efter finanskrisen. I dag varierar resursanvändningen och resurseffektiviteten i länderna i hög grad och en del av de tillhörande belastningarna sker utanför Europas gränser på grund av den globala handeln.

Under de senaste åren har fokus legat på tryggad försörjning av råvaror av avgörande betydelse. Förebyggandet av avfall och avfallshantering är dock nu en central aspekt av den cirkulära ekonomin.

Europa genererar fortfarande stora mängder avfall, även om trenden för avfallsgenerering är ganska stabil och tendensen är att avfallsgenereringen frikopplas från den ekonomiska utvecklingen. Samtidigt uppfattas avfallet i allt högre grad som en värdefull resurs för den europeiska ekonomin. Andelen avfall som återvinns ökar långsamt, samtidigt som mängden avfall som deponeras minskar. Skillnaderna mellan länderna är dock fortfarande stora.

Omfattande EU-lagstiftning om avfall är en viktig drivkraft för bättre avfallshantering.

 I det sjunde miljöhandlingsprogrammet lyfts resurseffektivitet fram som ett av tre huvudmål för att nå visionen för 2050 om att ”leva gott inom planetens gränser”:

• Att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital.
• Att omvandla unionen till en resurseffektiv, grön, konkurrenskraftig och utsläppssnål ekonomi.
• Att skydda unionens medborgare mot miljöbelastningar och risker för hälsa och välbefinnande.

De allmänna målen för det sjunde miljöhandlingsprogrammet stöds av en rad mer specifika politiska instrument. Resurseffektivitet, avfall och sekundära resurser är centrala inslag i den så kallade politiken för en cirkulär ekonomi. I EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin fastställdes ett konkret och ambitiöst åtgärdsprogram, med åtgärder som omfattar hela cykeln.

Specifika politiska åtgärder är inriktade på de olika inslagen i paradigmet för den cirkulära ekonomin. När det gäller resurseffektivitet ingår färdplanen för ett resurseffektivt Europa och färdplanen för ett utsläppssnålt samhälle.

En annan samling regelverk strävar efter ett skifte från det linjära tillväxtmönstret ”utvinn-producera-konsumera-kasta bort” till en cirkulär modell som bygger på att man bibehåller nyttan av produkter, komponenter och material samt behåller deras värde i ekonomin. Så som beskrivs i EU:s handlingsplan för en cirkulär ekonomi kräver detta förändring i hela försörjningskedjan, inklusive produktdesign, affärsmodeller och konsumtionsval samt förebyggande och hantering av avfall.

EU:s avfallslagar är en av de stora politiska drivkrafterna bakom detta. EU:s viktigaste avfallsdirektiv reviderades 2018. Dessa är ramdirektivet om avfall, direktivet om förpackningar och förpackningsavfall, direktivet om deponering av avfall, direktivet om batterier och ackumulatorer, direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och direktivet om uttjänta fordon.

De reviderade direktiven ökar ambitionsnivån för materialåtervinning av kommunalt avfall och förpackningsavfall, medan deponering av kommunalt avfall måste minskas ytterligare. Livsmedelsavfall ska halveras fram till 2030, och farligt avfall och bioavfall från hushåll måste samlas in separat. De nya reglerna föreskriver dessutom ökad användning av effektiva ekonomiska instrument, t.ex. system för utökat producentansvar.

Europeiska miljöbyrån investerar kontinuerligt i att stärka kunskapsbasen om resurseffektivitet och den cirkulära ekonomin, inklusive avfall, samt i kapacitetsuppbyggnad och överföring av erfarenheter inom det europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (Eionet).

Europeiska miljöbyrån analyserar materialflöden samt data och information om avfall och utarbetar tillhörande indikatorer och bedömningar. Politiska framsteg analyseras i tre parallella rapportserier om förebyggande av avfall och resurseffektivitet/cirkulär ekonomi. Ett helhetsperspektiv erbjuds genom rapporter om den cirkulära ekonomin och bidrag till integrerade bedömningar, t.ex. Europeiska miljöbyråns rapportserie: Europas miljö – tillstånd och utblick (SOER).

Detaljerade analyser av utvalda aspekter av resurseffektivitet och strategier för den cirkulära ekonomin tas regelbundet fram, där man tittar på sådana ämnen som övervakning, mål, marknadsbaserade instrument och andra insatsstrategier.

En viktig del i arbetet utgörs av samverkan mellan berörda aktörer och kapacitetsbyggande som rör dessa bedömningar, med regelbunden utåtriktad Eionet-verksamhet och seminarier med de nationella referenscentrumen om avfall, resurseffektivitet och cirkulär ekonomi.

Det aktuella arbetet är främst inriktat på att förbättra faktabasen om resurseffektivitet, cirkulär ekonomi och avfall. Bidrag till SOER2020-serien planeras, med tonvikt på tematisk information (avfall och resursanvändning) samt en systemanalys av övergången till en cirkulär ekonomi. 

I de reviderade avfallsdirektiven har miljöbyrån fått i uppgift att stödja genomförandet av avfallslagstiftningen i EU:s medlemsstater. Vart annat år kommer miljöbyrån att granska ländernas program för förebyggande av avfall och bedöma framstegen i fråga om förebyggande av avfall och övergången till en cirkulär ekonomi.

När det gäller avfallshantering kommer miljöbyrån att stödja Europeiska kommissionen för bedömning av EU-ländernas resultat när det gäller att uppnå nya mål för återvinning och deponering av kommunalt avfall och återvinning av förpackningsavfall. Detta kommer att ge bidrag till en mekanism för tidig varning.