Solidaritet som ledstjärna för återhämtningen efter covid-19 och för en bättre, hållbar framtid

I slutet av 2021 handlade våra dagliga samtal fortfarande om covid-19, utbredningen av dess senaste variant omikron, påfyllnadsdoser, vaccineffektivitet och nya nedstängningsåtgärder och restriktioner. På ett eller annat sätt har vi alla drabbats av pandemin och dess konsekvenser. Antalet förlorade människoliv mäts i miljoner. Med varje ny våg kommer oron över om kapaciteten ska räcka till för att ge vård åt alla som insjuknar. Riskerna och de mänskliga och sociala kostnaderna är i högsta grad verkliga.

I Europa präglades 2021 också av översvämningskatastrofer med ett flertal dödsfall i flera länder och skogsbränder i söder. Dessa fenomen kommer dessvärre inte som någon överraskning längre. Forskning, inklusive vår senaste rapport om klimatrisker, talar för att dessa extrema händelser kommer att bli allt vanligare och allt allvarligare på grund av klimatförändringarna. De här händelserna påverkar vår hälsa och vårt välbefinnande och minskar naturens motståndskraft. Det är uppenbart att vi måste anpassa oss och göra vårt yttersta för att minimera ökningen av de globala medeltemperaturerna. Även en tiondels grad Celsius gör skillnad. Detta framkom tydligt vid årets klimatkonferens i Glasgow, som resulterade i att Parisavtalets regelverk slutfördes och i att Parismålen bibehölls. Därmed finns fortfarande möjligheten att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader Celsius.

Ambitiösa politiska initiativ runtom i Europa

Året utmärktes dock inte bara av pandemin och de extrema väderförhållandena. Ett stort antal politiska initiativ lades fram i Europa för att uppnå den vision som definieras i den europeiska gröna given, inbegripet handlingsplanen för nollförorening, den nya klimatanpassningsstrategin, skogsstrategin och, senast, markstrategin.

Ett av årets viktigaste politiska initiativ var den europeiska klimatlagen, som är Europeiska unionens rättsligt bindande åtagande att nå klimatneutralitet och bli klimatresilient senast år 2050, samt att senast 2030 minska nettoutsläppen av växthusgaser så att de är minst 55 procent under 1990 års nivåer, som en milstolpe på väg mot klimatneutralitet. För att nå 55-procentsmålet föreslog Europeiska kommissionen ett antal initiativ som kommit att kallas ”55 %-paketet”.

Det här paketet består av en uppsättning sammanhängande förslag om prissättning, mål, standarder och stödåtgärder för att åstadkomma den helhetsförändring som krävs. Att förändra Europas ekonomi eller samhälle för att uppnå klimatneutralitet är ingen lätt uppgift. Pandemin och återhämtningen kan göra denna övergång ännu svårare.

Som framgår av vår senaste  rapport om tendenser och prognoser (”Trends and projections”) är dock målet att minska utsläppen med 55 procent fram till 2030 inte orealistiskt. Om ytterligare insatser och politiska åtgärder vidtas kan Europa uppnå målet. Vår nya webbplats om klimat och energi, Climate and Energy in the EU, innehåller detaljerad information om EU-ländernas framsteg mot målen för 2030.

Social solidaritet som rättesnöre inför svåra beslut

De ekonomiska konsekvenserna av covid-19-krisen är fortfarande högst påtagliga. Det plötsliga avbrottet i många ekonomiska verksamheter på grund av covid-19-relaterade nedstängningar har lett till ökad arbetslöshet, undersysselsättning, minskad produktion och hårt ansatta offentliga finanser. Vi ser för närvarande en oväntat hög återhämtningstillväxt efter den inledande nedgången, samtidigt som världshandeln drabbas av störningar.

Samtidigt har energipriserna stigit inför vintermånaderna. Särskilt gaspriserna nådde en rekordhög nivå – upp till tio gånger högre än för ett år sedan. Många europeiska länder är beroende av naturgas och prishöjningarna har varit kännbara i många hushåll. Detta skulle kunna leda till en ökad användning av mer förorenande bränslen som kol, eller till energifattigdom. Det kan vara svårt att fatta miljömässigt riktiga politiska beslut i denna tid av försvagad ekonomisk aktivitet med lägre skatteintäkter som följd och hårt pressade offentliga finanser som måste täcka kostnaderna för hälso- och sjukvård och arbetslöshet.

Ska vi sänka ambitionsnivån och bromsa utvecklingen av ett hållbart samhälle på grund av alla dessa svårigheter? Nej, tvärtom.

Att skjuta upp eller avveckla åtgärder som syftar till att skapa ett hållbart samhälle leder inte till att de övriga utmaningarna försvinner. Tvärtom är det mycket sannolikt att varje uppskjuten åtgärd på längre sikt kommer att leda till högre sociala kostnader och vårdkostnader. Framsteg i klimat- och miljöarbetet kan däremot leda till konkreta vinster. Renare luft har till exempel bidragit till att rädda hundratusentals liv i Europa. Genom att följa Världshälsoorganisationens striktare riktlinjer kan vi ha förhindrat 170 000 förtida dödsfall under 2019. På samma sätt kan vi vidta klimatåtgärder samtidigt som vi tar itu med de sociala kostnaderna och hjälper dem som drabbas värst.

Oavsett hur svåra beslut vi måste fatta under 2022 måste vi ha det mod som krävs för att hålla kursen mot det hållbarhetsmål som fastställts i den europeiska gröna given och som genomförs genom olika lagstiftningspaket, såsom 55 %-paketet.

I det här sammanhanget är social solidaritet A och O. Europa har redan infört vissa finansieringsmekanismer för att hjälpa de drabbade. Vi måste förstärka denna sociala komponent i våra insatser och ta itu med de sociala orättvisor som den ekonomiska omställningen kan ge upphov till. Jag drivs av övertygelsen att vi tillsammans kan skapa en bättre framtid för oss alla.

Så låt oss använda de kommande 12 månaderna till att höja ambitionsnivån och göra 2022 till ett år i solidaritetens, modets och framtidshoppets tecken.

Ledare som publicerades i Europeiska miljöbyråns nyhetsbrev i december 2021