Miljö, hälsa och ekonomi på en och samma gång

Våra senaste bedömningar tyder på att vi använder naturresurser på ett sätt och i en takt som inte är hållbart i längden. Vi konsumerar mer naturresurser än vad vår planet kan producera och vi släpper ut föroreningar långt över de nivåer som är hållbara för en bra ekosystemkvalitet. De sammanlagda effekterna av våra aktiviteter undergräver både vår egen och planetens hälsa och dess förmåga att försörja oss. Det här är problem som bara kan lösas genom långsiktig planering och konsekventa åtgärder.

EU godkände nyligen sitt sjunde miljöhandlingsprogram. I programmet beskrivs målen för EU:s miljöpolitik fram till 2020. Det innehåller också en långsiktig vision för hur EU vill arbeta med de viktigaste frågorna fram till 2050. Programmet bygger på insikten att det ekonomiska välståndet och européernas välfärd är beroende av naturkapitalets hälsotillstånd.

Det sjunde miljöhandlingsprogrammet är nära förknippat med EU:s övriga politiska strategier, exempelvis Europa 2020-strategin, klimat och energipaketet, strategin för biologisk mångfald fram till 2020, färdplanen för ett resurseffektivt Europa och färdplanen för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050.

Vad menas med att ”leva gott"

Redan namnet på det sjunde miljöhandlingsprogrammet - Att leva gott inom planetens gränser - ger en föraning om den utmaning som ligger framför oss och om vårt långsiktiga mål. I ekonomiska termer betyder leva gott att ha anständiga arbeten som ger en tillräcklig inkomst, men också att ha tillgång till tjänster och varor. I fysiska termer innebär det att leva ett friskt liv utan sjukdomar, stress eller buller, och att ha tillgång till ren luft och rent vatten. Men att leva gott innebär också att vi måste göra val, som till sist bestämmer vad vi producerar och vad vi konsumerar.

En del tycker kanske att det verkar vara en ineffektiv, långsam och orealistisk metod att försöka förändra vår ohållbara konsumtion genom lagstiftningspaket och informationskampanjer för att upplysa om miljökonsekvenserna av våra val. Men vi kan också vända på resonemanget och fråga oss om det är realistiskt att vänta oss att vi kan fortsätta på den inslagna vägen för evigt. Våra data och indikatorer visar att vi inte kan det.

Åtgärder är redan på gång

Det finns redan en rad EU-lagar som kan bidra till att vi uppnår de prioriterade målen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet, bland annat fågel- och habitatdirektiven, ramdirektivet om en marin strategi, direktivet om luftkvalitet, ramdirektivet för vatten samt andra initiativ för att lösa problem med klimatförändringar, kemikalier, avfallshantering m.m.

I EU:s budget för perioden 2014-2020 har avsevärda belopp öronmärkts för att stödja det sjunde miljöhandlingsprogrammets mål. Men det är EU:s medlemsstater som spelar en central roll genom att genomföra och förbättra tillämpningen av dessa direktiv och åtgärder. De prioriterade målen måste omvandlas till konkreta projekt och initiativ på lokal, nationell och europeisk nivå.

En närmare titt på städerna

I det sjunde miljöhandlingsprogrammet definieras inte miljö så snävt som att det bara skulle handla om urskogar och kristallklara sjöar någonstans i fjärran. Miljön finns mitt i våra samhällen: i städerna, där 80 % av européerna bor.

Men det sjunde miljöprogrammet är inriktat på mer än grönområden och vattenförekomster i och kring städerna. I ett bredare miljöpolitiskt perspektiv planeras förbättringar av rörligheten och luftkvaliteten i städerna, energieffektiviteten hos byggnader, avloppsvattenrening m.m. i en klart integrerad och sammankopplad vision om ekosystemkvalitet också i städerna.

Det sjunde miljöprogrammet är ett betydelsefullt, lägligt och ambitiöst steg mot EU:s vision för 2050, särskilt med tanke på att det antogs under en långvarig och fortfarande pågående ekonomisk kris. Om vi lyckas uppnå dess mål får vi inte bara en sundare miljö utan vi ser också till att våra ekonomier, familjer och vänner blir friskare. Jag ser fram emot dess genomförande.

Trevlig helg och gott nytt år!

Hans Bruyninckx

Verkställande direktör

Ledare publicerad i nr 2013/2 av Europeiska miljöbyråns nyhetsbrev, december 2013