nästa
föregående
poster

Article

Klimat, natur och människor: en gemensam framtid för vår planet

Ändra språk
Article Publicerad 2023-02-09 Senast ändrad 2023-05-10
6 min read
I dag är det mer som står på spel än någonsin. Vår planet värms upp och förlorar arter i en oroväckande takt. Under de två senaste månaderna har det anordnats två globala konferenser som fört samman människor från hela världen kring ett gemensamt ämne – klimatet respektive den biologiska mångfalden. Inom båda dessa områden beror utmaningarna på samma problem: vår ohållbara produktion och konsumtion. Trots förhandlingarnas komplexitet är konferenserna avgörande för global medvetenhet och samstämmighet samt brådskande åtgärder på global nivå.

Nu när året går mot sitt slut riktas uppmärksamheten mot en uppmaning till handling på global nivå – vi måste omedelbart ta itu med klimatförändringarna och stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald.

I de globala klimatförhandlingarna, som vanligen går under benämningen partskonferenser om klimatförändringar (COP), samlas företrädare för länder från hela världen för att ta itu med och enas om en rad frågor som rör klimatförändringar, bland annat begränsning (hur man ska minska de globala utsläppen), anpassning (hur man ska hjälpa länder att förbereda sig för ett ökande antal negativa effekter av klimatförändringarna) och finansiering (vem som ska betala för vad).

Partskonferenser om klimatförändringar har omkring trettio- till fyrtiotusen registrerade deltagare, däribland ledare från över 100 länder, tiotusentals delegater, tiotusentals observatörer (t.ex. företrädare för det civila samhället och ungdomar) och tusentals journalister. Resultatet av de intensiva förhandlingarna under dessa konferenser är alltid en kompromiss. Förhandlingarna bidrar dock till att ange huvuddragen i en global vision och utvecklingsbana, där alla länder och olika intressenter, inklusive ungdomar och ursprungsbefolkningar, kan göra sin röst hörd och nå ut till en global publik.

 

Från COP26 till COP27: ett steg i rätt riktning?

Under partskonferensen om klimatförändringar i Glasgow (COP26) år 2021 fastställdes målet att uppnå nettonollutsläpp senast 2050 samt att man skulle fortsätta att arbeta för att uppnå 1,5-gradersmålet gällande uppvärmning, vilket först fastställdes i Parisavtalet vid COP21 år 2015. För att uppnå dessa mål enades länderna bland annat om en rad beslut och åtgärder som bygger på Parisavtalet.

Med Glasgowpakten lyfte COP26 fram nödläget och efterlyste påskyndade åtgärder, utfasning av kolkraft och utfasning av ”ineffektiva” subventioner av fossila bränslen. I pakten efterlystes också ett ökat stöd till anpassning och ett löfte om att fokusera på förluster och skador vid nästföljande konferens. Andra överenskommelser och tillkännagivanden vid COP26 gällde skogar, metan, bilar och privat finansiering. Trots brister och kompromisser var framstegen i förhandlingarna påtagliga, vilket höll 1,5-gradersmålet vid liv.

Ett år senare, i en förändrad värld och verklighet, anordnades i november COP27 i Sharm el-Sheikh, Egypten. Konferensen ägde rum mot bakgrund av kriget i Ukraina, höga energipriser med problem gällande trygg energiförsörjning, hög inflation, vilket fick konsekvenser för européerna i den bräckliga ekonomin efter pandemin, samt katastrofala effekter av klimatförändringarna.

Den globala optimism som i sista stund infunnit sig i Glasgow lyste med sin frånvaro i Sharm el-Sheikh. Många, däribland Europeiska kommissionens vice ordförande Frans Timmermans, drog slutsatsen att behovet av brådskande och drastiska minskningar av växthusgasutsläppen inte motsvaras av konkreta åtgärder och åtaganden från länderna som deltog i COP27. Han uttryckte sig på följande sätt: ”Vi står inför ett moraliskt dilemma, eftersom denna överenskommelse inte är tillräcklig när det gäller begränsning”.

Samtidigt enades länderna om att inrätta en ny fond för att hjälpa de mest utsatta länderna som drabbats av förluster och skador till följd av klimatförändringarnas konsekvenser. Många frågor kvarstår dock, som till exempel vem som ska betala och hur mycket, vem som ska kunna dra nytta av fonden och vem som bestämmer. Trots den rådande situationen bekräftade Timmermans på nytt EU:s ståndpunkt och åtagande att uppnå sina klimat- och miljömål samt EU:s fortsatta stöd till de mest utsatta. Med tanke på hur vår verklighet ser ut i dag har det blivit ännu viktigare att vidta brådskande och beslutsamma klimatåtgärder.

 

Konferens om biologisk mångfald (COP15): Vad står på spel?

Företrädare från hela världen samlades igen i december, den här gången i Montreal, Kanada, för att enas om globala åtgärder för att skydda naturen. Förlust av biologisk mångfald sker runt om i världen i en oroväckande takt, som bara fortsätter att öka. Omkring en miljon arter är för närvarande utrotningshotade och många ekosystem, som är absolut nödvändiga för vår planet och för att vi ska må bra, står inför oåterkalleliga skador. Både för nuvarande och kommande generationers skull måste vi snabbt stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och återställa naturområden runt om i världen och i Europa.

Den senaste partskonferensen om biologisk mångfald, som vanligen går under benämningen COP15 (eftersom det är det 15:e mötet inom ramen för partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald), syftar till att skapa en global ram för biologisk mångfald för perioden efter 2020. I ramen fastställs 21 mål, inklusive målet att skydda 30 procent av vår planet senast 2030. I ramen erkänns också behovet av brådskande globala åtgärder, såväl som behovet av att förändra våra ekonomiska, sociala och finansiella modeller för att stoppa och vända pågående trender.

Mer specifikt handlar det om att skydda och återställa fler land- och havsområden samt ta itu med ohållbar verksamhet inom nyckelsektorer som jordbruk, skogsbruk och fiske.

Huruvida vi lyckas vända pågående trender kommer att bero på vilka åtgärder som vidtas. De 30 procent som ska skyddas måste till exempel omfatta globala områden med stor biologisk mångfald. Hur vi skyddar dessa områden har också betydelse. Skyddssystemen måste göra det möjligt för naturen att återhämta sig. Dessa områden kan också vara vår viktigaste allierade för att minska utsläppen av växthusgaser i atmosfären, eftersom de kan fungera som kolsänkor, samt hantera klimatförändringarnas negativa effekter.

 

Hantering av vår resursanvändning

Det är samma problem och lösningar som diskuteras vid både partskonferensen om klimatförändringar och partskonferensen om biologisk mångfald. Klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald är två tecken på samma problem.

Både på europeisk och global nivå konsumerar vi mer resurser än vad vår planet kan tillhandahålla. Det sätt på vilket vi producerar de varor och tjänster som vi konsumerar orsakar klimatförändringar och leder till förstöringar av naturen. Den senaste tidens kriser har också belyst befintlig, och tyvärr växande, ojämlikhet i fråga om å ena sidan fördelar, och å andra sidan hälsoeffekter, klimatsårbarheter och hotade försörjningsmöjligheter.

I dag kan kostnaderna för klimatförändringar och miljöförstöring påverka vissa av oss i högre grad än andra. Däremot påverkas vi alla i någon grad och på lång sikt kommer dessa effekter att öka om vi inte under det avgörande kommande årtiondet tar tillfället i akt att vända den pågående trenden. Genom dessa partskonferenser uppmanas vi alla att vidta djärva åtgärder och visa solidaritet med allt liv på jorden.

En annan framtid är möjlig. Vi kan anpassa oss och skapa nya vanor samt bygga nya system. Genom att minimera risker och konsekvenser kan vi tillsammans skapa förändring för vår planet och göra den till en plats där vi alla kan dra nytta av en sundare natur och ett stabilt klimat. År 2030 kan vi vara ett steg närmare denna framtid.

 

Hans Bruyninckx

Hans Bruyninckx

Europeiska miljöbyråns verkställande direktör

Ledare publicerad i Europeiska miljöbyråns nyhetsbrev i december 2022

Permalinks

Geographic coverage

Temporal coverage

Taggar

Insorterad under
Insorterad under cop21, cop15, cop27
Dokumentåtgärder