Kvicksilver: ett bestående hot mot miljön och människors hälsa

Kvicksilver förekommer naturligt i vår omvärld, men ofta ligger det tryggt inneslutet i berggrunden och utgör ingen betydande risk. Problemet uppstår på när mänsklig aktivitet gör att stora mängder kvicksilver släpps ut i miljön och kan fortsätta cirkulera fritt i tusentals år. Särskilt allvarligt är det när kvicksilver hamnar i vattendrag och sediment, då metallen har en mycket giftig form och lätt kan tas upp av djur och på så sätt leta sig in i livsmedelskedjan. Världshälsoorganisationen har identifierat tio ämnen som innebär särskilt stora risker för folkhälsan. Fyra av dem är tungmetaller: kadmium, kvicksilver, bly och arsenik.

Människors kvicksilveranvändning har lett till att hundratusentals ton kvicksilver släppts ut i naturen. Kvicksilverhalterna i atmosfären ligger för närvarande upp till 500 procent över de naturliga nivåerna. I världshaven är koncentrationen av kvicksilver ungefär 200 procent större än den naturliga.

För närvarande ser användningen av kvicksilver olika ut i olika delar av världen. I Europa är den mycket begränsad och framöver kommer kvicksilver framför allt att förekomma i tandfyllningar, eftersom all industriell användning har förbjudits. I andra delar av världen används kvicksilver fortfarande i större utsträckning i industrin och i småskalig guldutvinning.

En av de största källorna till kvicksilverföroreningar både i och utanför Europa är förbränningen av fasta bränslen som kol, brunkol, torv och ved, både i industrin och i hemmet. Dessa bränslen innehåller små mängder kvicksilver som släpps ut i miljön vid förbränning. De används bland annat i kraftproduktion, cementtillverkning och metallproduktion och är den största källan till kvicksilverutsläpp i Europa.

Exponeringen för kvicksilver sker främst genom fisk och skaldjur. När havslevande arter tar upp kvicksilver brukar ämnet stanna kvar i kroppen så att mängden ökar med tiden. Större rovfiskar brukar ha högre halter av kvicksilver eftersom de äter mindre djur som redan har tagit upp en del kvicksilver. Därför brukar man få i sig mer kvicksilver om man äter större rovfiskar, som tonfisk eller svärdfisk, än om man äter mindre arter längre ner i näringskedjan.

Påverkan på människors hälsa är dosrelaterad, men den största risken gäller kvicksilvrets effekter på foster och små barn. Fostret kan få i sig kvicksilver om mamman äter fisk och skaldjur. Det kan få betydande och livslånga effekter på hjärnan och nervsystemet och kan komma att påverka minne, språk, uppmärksamhet och andra förmågor. Bara i Europa tror man att det varje år föds mer än 1,8 miljoner barn som har fått i sig större mängder kvicksilver än vad som anses vara säkert.

Tidigare låg både användningen och utsläppen av kvicksilver högt i Europa, men under de senaste 40 åren har det skett ett omfattande arbete för att reglera förekomsten. På så sätt har man kraftigt kunnat minska användningen av kvicksilver och utsläppen i miljön. I resten av världen har användningen och utsläppen av kvicksilver ökat i takt med att den ekonomiska utvecklingen och industrialiseringen gått framåt. Utsläppen kommer framför allt från koleldning och småskalig guldutvinning.

I oktober 2013 antogs ett första internationellt avtal för att hantera problemet med kvicksilver, Minamatakonventionen. Konventionen har ratificerats av 98 länder och trädde i kraft 2017. Det är för tidigt att uttala sig om effekterna av konventionen, men den är ett oerhört viktigt steg på vägen mot samordnade globala åtgärder för att minska kvicksilverföroreningarna.

Kvicksilver utvinns inte längre i Europa och efterfrågan kommer att fortsätta minska. Utsläppen i Europa kommer att domineras av utsläpp från förbränning, i synnerhet förbränning av fasta bränslen som kol, torv, brunkol och ved.

Globalt är det småskalig guldutvinning som är den största kvicksilverkällan. Det handlar om enskilda eller mindre grupper som gräver guld med relativt enkla medel och till låga kostnader, där verksamheten sällan är reglerad. Uppskattningsvis en tredjedel av de samlade kvicksilverutsläppen i världen tros komma från guldutvinningen. Säkrare alternativa tekniker skulle alltså kunna leda till en betydande minskning av de globala utsläppen.

Även om användningen och utsläppen av kvicksilver i regioner som Europa och Nordamerika har minskat, kommer vi sannolikt att få leva med höga halter i miljön en lång tid framöver. Dels tar det lång tid innan kvicksilvret i naturen försvinner, dels ökar utsläppen i andra delar av världen och kvicksilvret kan röra sig över stora avstånd. Faktum är att ungefär hälften av allt kvicksilver som hamnar i naturen i Europa kommer från andra världsdelar.

Vi samlar information om kvicksilverutsläpp till luft och vatten från industriaktiviteter i det europeiska registret över utsläpp och överföringar av föroreningar (E-PRTR) och beräknar utsläppen till luft från ett stort antal källor som omfattas av både EU-lagstiftning och internationella avtal.

Europeiska miljöbyrån samlar också in uppgifter om föroreningar i vatten enligt ramdirektivet om vatten. De senaste uppgifterna i Europeiska miljöbyråns rapport om situationen i europeiska vattenförekomster visar att de gränsvärden för kvicksilver som anges i direktivet överskrids i nästan 46 000 ytvattenförekomster i Europa.

Europeiska miljöbyrån medverkar också i projektet Human Biomonitoring for EU som ska ta fram bättre mått på människors faktiska exponering för kvicksilver och andra ämnen samt de möjliga hälsoeffekterna.

All den här informationen hjälper oss att följa upp effekterna av dagens EU-lagstiftning. Den kan också ligga till grund när nya bestämmelser utformas för att reglera industrin och kemikalieanvändningen samt för att bidra till målen i Minamatakonventionen.

Uppgifterna presenteras i Europeiska miljöbyråns färska rapportMercury in the environment, som ger en fullständig översikt över alla dessa hälso- och miljöaspekter och bestämmelserna för kvicksilver.

Vi kan alla göra saker för att minska vår egen exponering för kvicksilver och förhindra att kvicksilver släpps ut i miljön. Nationella livsmedelsmyndigheter ger till exempel ofta råd om hur allmänheten kan få fördelarna med att äta fisk men samtidigt begränsa kvicksilverexponeringen. De ger även råd om vilka typer av fisk som är säkra för barn och gravida.

Människor kan också komma i kontakt med utrustning som innehåller kvicksilver, till exempel batterier, lampor och elektrisk utrustning. Vi måste se till att vi hanterar och gör oss av med dessa föremål på rätt sätt så att kvicksilvret kan samlas upp och inte hamnar i naturen. Vi kan också minska utsläppen av kvicksilver genom att inte använda fasta bränslen för uppvärmning i hemmet när det finns andra alternativ. Det går även att minska användningen genom att välja kvicksilverfria fyllningar när du lagar tänderna.

Ian Marnane

Expert på hållbar resursanvändning och industri

Europeiska miljöbyrån

Intervjun publicerades i Europeiska miljöbyråns nyhetsbrev nr 3/2018 i september 2018.