Att övervaka Europas framsteg i riktning mot Europa 2020-strategins klimat- och energimål

Varför släpper EEA en rapport om tendenser och prognoser? Varför är det relevant?

Vår årliga rapport om tendenser och prognoser är en viktig del av vårt arbete med dataövervakning och rapportering. Vi bedömer medlemsstaternas och hela EU:s framsteg när det gäller att uppnå fastställda klimat- och energimål. Målen är bland annat att fram till 2020 minska växthusgaserna med 20 %, ha en andel förnybar energi i den slutliga energiförbrukningen på 20 % samt uppnå ett energieffektivitetsmål på 20 % .

Syftet med bedömningen är att visa både EU:s och de enskilda medlemsstaternas senaste framsteg i riktning mot målen. På så vis kan vi se om det krävs ytterligare åtgärder för att nå målen för 2020, liksom de mer långsiktiga målen för 2030 och därefter (2050). I rapporten sammanställs och analyseras noggrant alla data och all information om framstegen mot målen i en enda bedömning för hela EU. Den fyller en viktig funktion, inte bara för beslutsfattarna på EU-nivå och nationell nivå utan även för icke-statliga organisationer, forskare och allmänhet när de vill granska framstegen och förstå olika tendenser. Det faktum att länderna själva rapporterar in data (som sedan granskas av EEA) gör också att vi direkt kan peka ut de länder som inte lever upp till sina ambitioner.

Vilka är de viktigaste delarna i årets rapport om tendenser och prognoser?

Det viktigaste resultatet i årets rapport är att EU som helhet fortfarande är på god väg att uppnå sina mål för 2020 inom alla tre områden. Men på medlemsstatsnivå är bilden splittrad. När det gäller de mer ambitiösa, långsiktiga målen framgår det dessutom tydligt i rapporten att vi verkligen måste anstränga oss mer.

När det gäller minskade växthusgasutsläpp var EU redan 2015 bortom målet på 20 %, och utsläppen minskade ytterligare 2016. Under dessa år såg vi en minskning på 22 % respektive 23 % jämfört med 1990.

Inom förnybar energi gjorde vi tillräckliga framsteg under 2015 och 2016 för att ligga före den vägledande riktningen mot det uppsatta målet om att andelen förnybar energi i den slutliga energiförbrukningen ska vara 20 %. Utbyggnaden av den förnybara energin fortsätter att öka stadigt och i EU som helhet ligger dess andel i energimixen på 17 %. Om vi fortsätter bygga ut den förnybara energin i samma takt skulle EU uppnå målet för 2030 som innebär att 27 % av den energi som används ska vara förnybar, men det finns vissa tecken på att utbyggnaden stannade av något under 2015 och 2016 jämfört med den registrerade genomsnittliga takten sedan 2005. Utan tydlig nationell politik kan den avmattas ännu mer efter 2020.

För energieffektivitet ser det lite annorlunda ut det här året. Mellan 2005 och 2014 gick energiförbrukningen ned generellt. Under 2015 och 2016 ökade energiförbrukningen något, vilket förvisso inte betyder att vi har brutit den långsiktiga trenden, men vi måste noggrant följa denna utveckling. Det är viktigt att extra åtgärder vidtas för att säkerställa att EU fortsätter på rätt väg. Medlemsstaterna måste satsa mer på att hålla energiförbrukningen i schack, i synnerhet om den nuvarande ekonomiska tillväxten fortsätter. Det handlar också om ambitionsnivån. Medlemsstaterna får fritt välja sina nationella mål men sammantaget är de nationella målen mindre ambitiösa än det mål som antagits på EU-nivå. Detta betyder alltså att den totala ambitionsnivån för närvarande inte räcker till för att EU:s mål ska uppnås.

Vilka är de största problemområdena vad gäller uppnåendet av målen?

När det gäller att minska utsläppen är det definitivt de sektorer som vi kallar för icke-handlande, såsom transport, bygg och anläggning samt jordbruk, som vållar medlemsstaterna störst svårigheter. Dessa sektorers utsläpp omfattas inte av EU:s utsläppshandelssystem. För dessa sektorer har medlemsstaterna nationella mål för minskningen av växthusgasutsläppen, i enlighet med ansvarsfördelningsbeslutet. Inom transportsektorn har utsläppen ökat på nytt under de senaste åren, trots att den övergripande trenden inom de icke-handlande sektorerna är nedåtgående. Dessutom planerar medlemsstaterna inom ramen för ansvarsfördelningsbeslutet endast begränsade minskningar av utsläppen fram till 2030. De största minskningarna förväntas bygg- och anläggningssektorn stå för.

Vad är grunden för rapporten om tendenser och prognoser? Vad arbetar EEA med i övrigt inom detta område när det gäller målen för 2020?

På EEA utför vi många dataanalyser, inbegripet kvalitetskontroller och övervakning av framsteg, ofta i nära samverkan med Europeiska kommissionen. Vi offentliggör indikatorer som kompletterar bedömningarna. Dessutom tar vi fram landsprofiler för klimat och energi med landsvisa jämförelsekartor och framsteg vad gäller uppnåendet av de nationella målen. Merparten av de data vi använder rapporteras in av medlemsstaterna inom ramen för EU:s rapporteringsmekanismer.

Vi medverkar också i den årliga granskningen av växthusgasutsläppen inom ramen för ansvarsfördelningsbeslutet (som anger utsläppsmål för medlemsstaterna för varje år under perioden 2013–2020). EU kontrollerar årligen medlemsstaternas efterlevnad. EEA har en viktig funktion i denna process eftersom det är byrån som samordnar denna årliga granskning. Vi kontrollerar inte måluppfyllelsen direkt men vi tar fram data, kontrollerar deras riktighet och säkerställer att de är samstämmiga och jämförbara. Det är ett rätt omfattande arbete, som vi utför tillsammans med ungefär 22 granskare från olika medlemsstater mellan januari och juni.

Byrån arbetar också med andra rapporter som rör detta. Snart kommer vi att offentliggöra en ny rapport om förnybar energi. Dessa olika analyser kommer också att återspeglas i vår flaggskeppsrapport om tillståndet för Europas miljö, som kommer att publiceras 2020.

Melanie Sporer

Sakkunnig vid EEA när det gäller begränsning av klimatförändring och energi

Intervjun publicerades i Europeiska miljöbyråns nyhetsbrev 2017/4, 15 december 2017