Att gå vidare från avfallshantering till en grön ekonomi

Den 2 december 2015 lade kommissionen fram ett nytt lagstiftningspaket om cirkulär ekonomi. Paketet omfattar olika steg i en produkts utökade livscykel – från produktion och konsumtion till avfallshantering och marknaden för returråvaror. De föreslagna åtgärderna är avsedda att gynna såväl miljön som ekonomin och att optimera värdet och användningen av alla råvaror, produkter och avfall, främja energibesparingar och minska utsläppen av växthusgaser.

Under de senaste årtiondena har lagstiftningen för att skydda miljön utvecklats från åtgärder som rör specifika frågor till mer integrerade och systemiska åtgärder. Paketet om cirkulär ekonomi är ett av de senaste exemplen på sådana integrerade politiska åtgärder och är definitivt ett viktigt steg mot EU:s mål ”att leva gott inom planetens ekologiska gränser”.

I vår rapport Europas miljö: tillstånd och utblick 2015 (SOER2015) betonas den hållbarhetsutmaning vi står inför i dag. Vi konsumerar och utvinner mer resurser, både i Europa och i resten av världen, än vad vår planet klarar av att ersätta vid en given tidpunkt. Å ena sidan bidrar den ekonomiska verksamheten till människors välbefinnande och fattigdomsminskning. Å andra sidan bidrar den till att förorena miljön, värma upp planeten och skada människors hälsa, samtidigt som den försvagar planetens förmåga att försörja oss. På grund av klimatförändringarna och befolkningstillväxtprognosen är det ytterst angeläget att vidta omfattande och omedelbara åtgärder.

Trots att inget land hittills har uppnått både målet att ”leva gott” och målet att leva inom sina ekologiska gränser finns det vissa positiva tecken. EU har börjat bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och konsumtion av energi och material. Vi européer återvinner en större andel av vårt kommunala avfall och deponerar mindre. Miljöindustrin (t.ex. arbete med förnybar energi, avloppsvattenrening och luftvård) har vuxit kraftigt under de senaste tio åren och skapat arbetstillfällen trots den senaste tidens lågkonjunktur.

Att minska beroendet av råvaror

I en cirkulär ekonomi strävar man efter att minska ”inflödet” av nya resurser, särskilt icke förnybara naturresurser, att använda, återanvända och att generera ett värde av (”valorisera”) resurserna i ekonomin så mycket som möjligt samt att minimera ”utflödet” av utsläpp och avfall.

Budskapet är tydligt: eventuella avfallsminskningar kan leda till stora vinster för ekonomin och människors hälsa. Att återanvända redan utvunna resurser skulle inte bara minska beroendet av råvaror (som utvinns nationellt eller importeras), utan också främja konkurrenskraften samtidigt som påfrestningarna på miljön minskar. Av EEA:s preliminära analys framgår att de europeiska länderna redan vidtar åtgärder för att förbättra sin resurseffektivitet, framför allt på grund av ekonomiska intressen som är kopplade till resursberoende.

Förebyggande av avfall, återvinning och bättre avfallshantering i allmänhet är absolut avgörande för att minimera flödena in och ut ur ekonomin. Men det räcker inte med att sluta det materiella kretsloppet för att förhindra ytterligare påverkan på miljön och människors hälsa och välbefinnande. Strategierna för den cirkulära ekonomin måste omfatta mer än avfallshantering och underlätta övergången till en grön ekonomi. Vi måste tänka om när det gäller hur vi producerar, konsumerar och avfallshanterar produkter.

Att frigöra potentialen inom ekodesign

För det första är ekodesign en förutsättning för att öka produkters återvinningspotential och livslängd. Vi kan utforma produkter så att de blir lätta att reparera, att det går att byta ut bara de delar som är trasiga och att komponenterna är lätta att sortera så att de kan återvinnas på bästa sätt.

Vi måste också ta hänsyn till hälso- och miljöaspekterna när det gäller de material vi använder i produkterna. Ekodesign skulle dessutom kunna bidra till att ersätta material med stor miljöpåverkan med bättre alternativ. Det är till exempel uppenbart att exponering för farliga kemikalier är en allvarlig hälsorisk. Vi kan skapa giftfria materialkretslopp för att förhindra att människor utsätts för farliga ämnen och skydda ekosystemen från kemisk förorening.

På samma sätt kan biobaserade material, t.ex. trä, grödor och fibrer, användas för en lång rad produkter och energibehov. Möjligheten att gå över till biobaserade material bör emellertid analyseras mot bakgrund av tillhörande ekosystem och hälsokonsekvenser. Skogsbruk har t.ex. sina begränsningar, och förbränning av trä för energiproduktion skulle kunna försämra luftkvaliteten.

Investeringar för att främja innovation

Miljöinnovation och forskning som främjar innovativa lösningar är en förutsättning för att kunna gå över till en cirkulär ekonomi. Innovation gäller inte bara produktionsprocesser, utan även nya affärsmodeller skulle kunna uppmuntras och stödjas. Det finns redan många exempel på innovativa lösningar där man tillhandahåller tjänster i stället för att sälja produkter: det är till exempel inte nödvändigt att äga en bil för att tillgodose sina transportbehov. Sådana samverkande affärsmodeller som är inriktade på tillhandahållande av tjänster kan gynnas av nya finansieringsmekanismer, eftersom det finns en tidsförskjutning mellan investering och vinst.

Miljöinnovation stöds redan genom offentliga medel i hela Europa, men dessa medel skulle kunna spela en ännu viktigare roll än vad de gör i dag. Alla investeringar i infrastruktur, forskning och städer skulle kunna inriktas på att underlätta övergången till en grön ekonomi. Ett starkt engagemang för hållbarhet som stöds av en tydlig finansiell och rättslig ram sänder rätt signal till alla berörda aktörer.

Övergången till en grön, cirkulär ekonomi kommer självklart att gynna vissa grupper och sektorer, medan andra utsätts för påfrestningar. Beslutsfattarna måste därför ta hänsyn till rättviseaspekterna, både inom Europa och globalt, och erbjuda stödåtgärder för att underlätta och styra den socioekonomiska omställning som är nödvändig.

Hans Bruyninckx

Europeiska miljöbyråns verkställande direktör

Ledare i nummer 2016/1 av Europeiska miljöbyråns nyhetsbrev, mars 2016.