Utmaningen att minska föroreningar från industrin

Vi kan dela in föroreningarna efter var de finns – i luften, vattnet eller jorden – eller efter vilken typ av förorening det handlar om, till exempel kemikalier, buller eller ljus. Vi kan också betrakta föroreningarna genom att gå till deras källor. Vissa utsläppskällor är utspridda, t.ex. bilar, jordbruk och byggnader, medan andra är enskilda punktkällor och lättare att bedöma. Många av punktkällorna är stora anläggningar, t.ex. fabriker och kraftverk.

Industrin är en mycket viktig del av Europas ekonomi. Enligt Eurostat stod den under 2018 för 17,6 procent av bruttonationalprodukten (BNP) och sysselsatte direkt 36 miljoner personer. Samtidigt står industrin också för mer än hälften av de totala utsläppen av vissa viktiga luftföroreningar och växthusgaser, liksom för annan viktig miljöpåverkan, bland annat utsläpp av föroreningar till vatten och jord, generering av avfall och energiförbrukning.

Luftföroreningar är ofta kopplade till användning av fossila bränslen. Detta gäller naturligtvis kraftverk men också många andra industriella verksamheter som kan ha egen el- eller värmeproduktion på plats, såsom järn- och stålproduktion eller cementtillverkning. Vissa verksamheter genererar stoft som ökar koncentrationen av partiklar i luften, medan användning av lösningsmedel, till exempel vid metallbearbetning eller kemikalietillverkning, kan leda till utsläpp av förorenande organiska föreningar.

Trender för industriella luftföroreningar

Industriluftutsläppen i Europa har minskat de senaste åren. Mellan 2007 och 2017 minskade de totala utsläppen av svaveloxider (SO_x) med 54 procent, kväveoxider (NO_x) med mer än en tredjedel och växthusgaser från industrin, inklusive kraftverk, med 12 procent.

Dessa förbättringar av den europeiska industrins miljöprestanda har flera orsaker, bland annat strängare miljölagstiftning, förbättrad energieffektivitet, en övergång till mindre förorenande tillverkningsprocesser och frivilliga system för att minska miljöpåverkan.

Miljölagstiftningen begränsar sedan många år tillbaka industriverksamheters negativa effekter på människors hälsa och på miljön. Viktiga EU-åtgärder som är inriktade på industriutsläpp är direktivet om industriutsläpp, som omfattar omkring 52 000 av de största industrianläggningarna, och direktivet om medelstora förbränningsanläggningar.

EU:s utsläppshandelssystem minskar utsläppen av växthusgaser från över 12 000 kraftverk och industrianläggningar i 31 länder. EU:s utsläppshandelssystem omfattar omkring 45 procent av EU:s utsläpp av växthusgaser.

Trots dessa förbättringar står industrin fortfarande för en betydande belastning på miljön när det gäller föroreningar och avfallsgenerering.

Offentlig ansvarsskyldighet — det E-PRTR och insyn i industriutsläppsdata

Det europeiska registret över utsläpp och överföringar av föroreningar (E-PRTR) inrättades 2006 för att förbättra allmänhetens tillgång till miljöinformation.

I huvudsak gör registret det möjligt för medborgarna och berörda parter att ta reda på mer om föroreningar i Europas alla hörn, vilka som är de huvudsakliga förorenarna och om trender för utsläpp av föroreningar håller på att förbättras eller inte.

Registret omfattar mer än 34 000 anläggningar i 33 europeiska länder. Uppgifterna i registret visar för varje anläggning och år, mängden föroreningar som släpps ut till luft, vatten och mark, samt mängden avfall och föroreningar som forslas bort i avloppsvattnet. Data från det europeiska registret över utsläpp och överföringar av föroreningar är fritt tillgängliga på en dedikerad interaktiv webbplats. På webbplatsen finns historiska uppgifter om utsläpp och överföringar av 91 föroreningar inom 65 ekonomiska verksamheter.

Dessutom är det europeiska registret över utsläpp och överföringar av föroreningar nu integrerat med en mer omfattande rapportering enligt direktivet om industriutsläpp och inkluderar ytterligare information om stora förbränningsanläggningar. Tillsammans med Europeiska kommissionen arbetar EEA för närvarande med en ny webbplats med förbättrad tillgång till dessa uppgifter.

Beräkning av kostnaderna för luftföroreningar från industrin

För att även räkna med externa kostnader för luftföroreningarna uttrycks en enskild förorenings negativa effekter på människors hälsa och på miljön i ett gemensamt mått, ett monetärt värde, som har utvecklats i samarbete mellan olika vetenskapliga och ekonomiska discipliner.

Kostnadsuppskattningar av skadorna är just detta – uppskattningar. Vid sidan av andra informationskällor kan de dock underlätta beslutsfattandet genom att uppmärksamma underförstådda avvägningar inom ramen för beslutsfattande, såsom de lönsamhetsanalyser som används som underlag för konsekvensbedömningar och efterföljande lagstiftning.

År 2014 uppskattade EEA att den sammanlagda kostnaden för skador under 5-årsperioden 2008–2012 orsakade av utsläpp från industrianläggningar i det europeiska registret över utsläpp och överföringar av föroreningar uppgick till minst 329 miljarder euro (2005 års värde) och var stigande. Ännu mer anmärkningsvärt är kanske att analysen visade att omkring hälften av kostnaderna uppstod till följd av utsläpp från endast 147, eller 1 procent, av de 14 000 anläggningar som ingick i beräkningen.

Merparten av de beräknade kostnaderna orsakas av utsläpp av de huvudsakliga luftföroreningarna och koldioxid. Även om kostnadsuppskattningar av skador kopplade till utsläpp av tungmetaller och organiska föroreningar beräknas vara betydligt lägre, kostar de fortfarande hundratals miljoner euro i hälso- och miljöskador och kan få betydande negativa konsekvenser på lokal nivå. Europeiska miljöbyrån arbetar för närvarande med en ny studie för att uppdatera dessa siffror.

Minskning av industriföroreningarna — bedömning, lagstiftning och genomförande

En stark, växande och koldioxidsnål industri baserad på cirkulära materialflöden, är en del av EU:s industripolitiska strategi. Målet är att skapa en växande industrisektor, som i allt mindre utsträckning utnyttjar naturresurserna  och som minskar utsläppen av föroreningar till luft, vatten och mark samt genererar mindre avfallsmängder.

Annan EU-lagstiftning sätter upp mer konkreta mål för att minska utsläppen till luften, såsom direktivet om nationella utsläppstak och direktivet om industriutsläpp, som syftar till att uppnå ambitiösa åtgärder för att förebygga och minska utsläpp, särskilt genom kontinuerlig användning av så kallad bästa tillgängliga teknik.

Enligt en ny analys från EEA skulle användning av bästa tillgängliga teknik och genomförande av de mer ambitiösa målen i direktivet om industriutsläpp leda till betydande utsläppsminskningar: 91 procent för svaveldioxid, 82 procent för partiklar och 79 procent för kväveoxider.

Om dessa direktiv genomförs fullt ut skulle det underlätta för EU att uppnå miljömålen, t.ex. målen för luft- och vattenkvalitet. Direktiven som reglerar utsläpp är oftast oberoende av varandra och det finns ett tydligt utrymme för ytterligare integrering av miljömålen i EU:s industripolitik. För att kunna gå mot nollföroreningar kommer det att krävas ännu kraftfullare lagstiftning, genomförande och övervakning för att se till att morgondagens industrier är både rena och hållbara.