nästa
föregående
poster

Article

Europas jordbruk: Hur kan vi göra maten överkomlig, hälsosam och ”grön”

Ändra språk
Article Publicerad 2014-01-08 Senast ändrad 2021-05-11
Photo: © G. Karadeniz / EEA
För att producera mat i tillräckliga mängder är Europa beroende av ett intensivt jordbruk som påverkar miljön och vår hälsa. Kan Europa hitta ett mer miljövänligt sätt att producera mat? Vi ställde den frågan till Ybele Hoogeveen, som leder en grupp hos Europeiska miljöbyrån som arbetar med resursanvändningens konsekvenser för miljön och för människors välbefinnande.

I Europeiska miljöbyråns nyligen publicerade indikatorrapport nämns livsmedel som ett av de huvudsystem som påverkar miljön. Vad är ett livsmedelssystem? Hur påverkar det oss?

Med livsmedelssystem menar vi alla processer och den infrastruktur vi har byggt upp för att producera och konsumera mat. Det består av jordbruk, handel, detaljhandel, transport och konsumtion. Mat är ett grundläggande mänskligt behov. Förutom att vi måste ha tillgång till mat, behöver maten dessutom vara av hög kvalitet och ekonomiskt överkomlig, med andra ord fri från föroreningar och inte dyrare än att vi har råd att köpa den.

Det finns ett starkt samband mellan vår hälsa och vårt välbefinnande och maten. Undernäring och fetma är två hälsoproblem som är direkt kopplade till mat. Jordbruket bidrar också till klimatförändringen och till luft- och vattenföroreningarna, som indirekt påverkar människors hälsa och välbefinnande.

När vi tittar närmare ser vi också att jordbruket är en viktig socioekonomisk faktor. I många landsbygdssamhällen är jordbruket ryggraden i den lokala ekonomin, det representerar en livsstil och samspelar med den natur som ger oss ett stort kultur- och rekreationsvärde. Hur vi producerar vår mat påverkar hur attraktivt det omgivande landskapet är.

Finns det några trender i Europa när det gäller produktion och konsumtion av livsmedel?

I Europa har vi i allmänhet moderna jordbrukssystem och mark som är lämplig för jordbruk. Produktiviteten per hektar har stigit betydligt, särskilt under andra hälften av 1900-talet. Europa producerar ett brett sortiment av matvaror tack vare att det finns många olika typer av jordbruksmark och ett varierande klimat. Men Europa är också beroende av import, framför allt av foder, färsk frukt och färska grönsaker, samtidigt som vi huvudsakligen exporterar förädlade livsmedel.

På konsumtionssidan har det skett en del förändringar av matvanorna på senare år. Exempelvis har konsumtionen av rött kött ökat betydligt under de senaste 50 åren. Jämfört med 1995 har dock nötköttskonsumtionen per person minskat med 10 procent. Däremot äter européerna i dag mer fågelkött, fisk och skaldjur, frukt och grönsaker.

Vilka är de viktiga frågorna för Europas livsmedelssystem under kommande decennier?

Det finns två frågor som framför allt är oroande i Europa. Den första är socioekonomisk. Urbaniseringen och de livsstilsförändringar som det för med sig visar att jordbruket blir allt mindre lockande som näringsverksamhet. Antalet jordbrukare minskar stadigt i Europa och medelåldern ökar. Det blir svårt att upprätthålla jordbruksverksamheten, särskilt i lågproduktiva områden. En del jordbruksmark överges och det kan få konsekvenser utanför den lokala ekonomin i områden där jordbruket faktiskt bidrar till att bevara naturen.

Den andra är intensifieringen. Med det menar vi högre avkastning per hektar genom uppskalning, mekanisering, dikning, bevattning och tillförsel av gödselmedel och bekämpningsmedel. Det ökar lönsamheten och betyder att vi behöver mindre mark för jordbruk. Men det minskar också jordbruksmarkens biologiska mångfald och ökar föroreningarna av mark, vattendrag och sjöar.

Klimatförändringarna påverkar också jordbruksproduktiviteten i hela Europa. Många regioner kan behöva anpassa sig till förändringar av odlingssäsongerna och nederbörden.

Kan Europa byta från intensivt till extensivt jordbruk?

En övergång till lågproduktiva system skulle vara orealistiskt och motverka sitt syfte. Vi har inte råd med ett jordbruk som är ineffektivt, vare sig ekonomiskt eller ur miljösynpunkt. Samtidigt behöver vi minska föroreningarna från jordbruket. Det innebär ett dilemma. Ekologiskt jordbruk (utan bekämpningsmedel och gödningsmedel) kan också vara intensivt, men beräknas ge ungefär 20 procent lägre avkastning än intensivt jordbruk. För att fortsätta att producera samma mängd livsmedel skulle vi i så fall behöva avsätta mer mark till jordbruk.

En sådan omställning skulle få globala effekter. Eftersom EU är en av världens största producenter och exportörer av livsmedel, skulle en betydande minskning av dess produktion också påverka den globala produktionen och följaktligen livsmedelspriserna. Ökade livsmedelspriser drabbar alla grupper i samhället, men i synnerhet låginkomstfamiljer. Det skulle motverka målet att livsmedel ska vara tillgängliga och ekonomiskt överkomliga.

Hur skulle ett idealiskt scenario se ut?

Jordbruk kommer alltid att vara en av de mänskliga verksamheter som har störst inverkan på miljön. Konsekvenserna kan dock minskas på flera sätt. På det hela taget verkar en övergång till innovativa system med låg tillförsel av insatsvaror (till exempel genom att använda metoder för ekologiskt jordbruk och precisionsjordbruk) vara den bästa vägen framåt.

Att förbättra produktionssidan skulle troligen inte vara effektivt på grund av den växande globala efterfrågan på livsmedel, fibrer och energi. Vi behöver ytterligare effektivitetsvinster i andra delar av livsmedelssystemet, som transporter, detaljhandel och konsumtion.

Stora markarealer används till att producera foder för att föda upp boskap som producerar kött. Förändrade matvanor med mindre kött och mer grönsaker skulle helt säkert minska trycket på den globala markanvändningen. Livsmedelsmedelsslöseriet är ett annat exempel. Mellan 30 och 40 procent av de livsmedel som produceras försvinner som avfall i Europa. Livsmedelsslöseriet börjar på fältet, fortsätter under transporten, i matbutikerna och slutar i våra hem. I varje steg slösar vi bort mark, vatten och energi som använts till att producera livsmedel som vi inte ens konsumerar.

Här har EU:s gemensamma jordbrukspolitik en viktig roll att spela. På senare tid har EU genom reformer av sin jordbrukspolitik i hög grad brutit sambandet mellan betalningen till jordbrukarna och deras produktion. Numera måste jordbrukarna följa miljölagstiftningen för att få ekonomiskt stöd och vissa miljöåtgärder är obligatoriska. Det har hjälpt till att förhindra överproduktion och kan minska belastningen på miljön, men mer kan göras för att exempelvis minska beroendet av mineralgödningsmedel och bekämpningsmedel.

Jordbruket konkurrerar också om marken med energiproduktion (biobränslen), bostäder och urbanisering. Bättre fysisk planering - det vill säga att bestämma var det ska finnas intensivt jordbruk och var det extensiva jordbruket med låg tillförsel av insatsvaror ska bibehållas - skulle också bidra till att mark används mer effektivt och göra människor mindre utsatta för negativa miljökonsekvenser.

I ett idealiskt scenario skulle det framför allt ingå en mer effektiv användning av de resurser vi har tillgång till, i synnerhet mark och vatten. I vår nya indikatorrapport tittar vi på resursanvändningen i ett bredare perspektiv och kopplar livsmedelssystemet till andra viktiga system som energi, hushåll och material.

Ybele Hoogeveen

Intervju publicerad i nr 2013/2 av Europeiska miljöbyråns nyhetsbrev, december 2013

Permalinks

Geographic coverage

Dokumentåtgärder