Vattenförbrukningen i Europa – stora utmaningar sett till både mängd och kvalitet

Vi ser allt oftare nyheter om vattenbrist runtom i världen. Städer som till exempel Kapstaden i Sydafrika och Kairo i Egypten har redan stora problem med bristande vattentillgång. Med sina stora floder och sjöar utspridda över hela territoriet skulle man kunna tro att vattenbrist eller vattenstress är något som inte berör Europa. Men så är inte alls fallet. I själva verket är vattenstress ett problem som berör miljontals människor runtom i världen, däribland över 100 miljoner människor i Europa.

Precis som i många andra regioner i resten av världen ökar oron för vattenstress och bristande tillgång även i Europa, liksom för den ökade risken för torka på grund av klimatförändringarna. Omkring 80 procent av det sötvatten som förbrukas i Europa (som dricksvatten eller för andra användningsområden) kommer från floder och grundvatten, vilket gör dessa källor oerhört sårbara för överutnyttjande, föroreningar och klimatförändringar.

Sinande tillgång

Precis som alla andra livsnödvändiga resurser eller levande organismer kan vatten utsättas för påfrestningar, i synnerhet när efterfrågan överstiger tillgången eller när användningen begränsas på grund av låg kvalitet. Klimatförhållandena och efterfrågan på vatten är de två största bakomliggande faktorerna till vattenstress. Sådana påfrestningar leder till att sötvattenresurserna försämras sett till såväl mängd (överutnyttjande eller torka) som kvalitet (föroreningar och övergödning).

Trots att det finns ett relativt överflöd av sötvattenresurser i delar av Europa är vattentillgången och den samhällsekonomiska verksamheten ojämnt fördelad, vilket gör att skillnaderna i vattenstressens omfattning är stora sett över årstider och regioner. Efterfrågan på vatten har stadigt ökat under de senaste 50 åren, delvis på grund av befolkningstillväxten. Detta har lett till att de förnybara vattenresurserna totalt sett i Europa har gått ner med 24 procent per capita. Nedgången är särskilt tydlig i Sydeuropa, främst på grund av lägre nederbördsnivåer enligt en EEA-indikator[i]. Sommaren 2015 var till exempel de förnybara sötvattenresurserna (såsom grundvatten, sjöar, floder och reservoarer) 20 procent lägre än under samma period 2014 till följd av en nettominskning av nederbörden med 10 procent. Att fler människor flyttar in till städerna påverkar efterfrågan, i synnerhet i tätbebyggda områden.

EEA uppskattar att ungefär en tredjedel av EU:s territorium riskerar att drabbas av vattenstress, antingen permanent eller tillfälligt. Länder som Grekland, Portugal och Spanien har redan upplevt svåra torrperioder under sommarmånaderna, men vattenbrist håller också på att bli ett problem i nordligare regioner, inbegripet delar av Storbritannien och Tyskland. Jordbruksområden med intensiv bevattning, öar i Sydeuropa som är populära bland turister och stora urbana områden anses vara de områden som är mest utsatta för vattenstress. Vattenbrist kommer sannolikt att bli ett allt vanligare problem på grund av klimatförändringarna.

Bättre vatteneffektivitet och förvaltning av vattenförsörjning har emellertid lett till en övergripande minskning av det totala vattenuttaget[ii] med 19 procent sedan 1990. Nyligen genomförda fallstudier som analyserades i en briefing från EEA[iii] har visat att EU:s vattenpolitik uppmuntrar medlemsstaterna att införa bättre metoder för vattenförvaltningen, särskilt i form av prissättningspolitik för vatten som tillsammans med andra åtgärder såsom informationskampanjer till allmänheten uppmanar till vatteneffektivitet med hjälp av vattenbesparande anordningar.

Vatten i ekonomin – användare och utnyttjare?

Vatten används inom alla ekonomiska sektorer, om än på olika sätt och i olika utsträckning ([1]). Tillgång till tillräckliga mängder sötvatten är avgörande för många viktiga ekonomiska sektorer och de samhällen som är beroende av deras verksamhet. Men frågan kvarstår: använder vi vatten i ekonomin på ett hållbart sätt?

Näringslivet i Europa förbrukar i genomsnitt runt 243 000 kubikhektometer ([2]) vatten om året enligt EEA:s vattenanvändningsindex[iv]. Merparten av detta vatten (mer än 140 000 kubikhektometer) återförs till miljön, men det innehåller då ofta orenheter eller föroreningar, bland annat farliga kemikalier.

Jordbruket står för den största vattenförbrukningen, närmare bestämt för ungefär 40 procent av allt vatten som förbrukas i Europa varje år. Trots att sektorn har blivit effektivare[v] sedan 1990-talet kommer jordbruket att vara den största konsumenten under många år framöver och bidra till vattenstressen i Europa. Allt större jordbruksarealer måste nämligen bevattnas, särskilt i sydeuropeiska länder.

Det är endast runt 9 procent av Europas totala jordbruksmark som bevattnas, men dessa områden står ändå för 50 procent av den totala vattenförbrukningen i Europa. Under våren kan denna andel växa till över 60 procent för att hjälpa grödorna att växa när de just planterats. Detta gäller särskilt mycket eftertraktade och dyrare frukter och grönsaker såsom oliver eller apelsiner, som kräver mycket vatten för att mogna. Bevattningskostnaderna kommer troligen att öka under de kommande åren, om prognoserna om mindre regn och längre, varmare växtsäsonger på grund av klimatförändringen stämmer.

Förvånande nog använder även energiproduktionen mycket vatten – den står för omkring 28 procent av den årliga vattenförbrukningen. Vattnet används framför allt för att kyla ner kärnkraftverk och kraftverk som drivs med fossila bränslen. Det används också för att framställa vattenkraft. Gruvdriften och tillverkningsindustrin står för 18 procent, följt av hushållens förbrukning som står för runt 12 procent. I genomsnitt förses Europas hushåll med 144 liter vatten per person och dag.

Vilken sektor som förbrukar mest vatten varierar från region till region. Överlag är jordbruket den största vattenkonsumenten i Sydeuropa, medan nedkylningen vid elproduktion är den största påfrestningen på vattenresurserna i Väst- och Östeuropa. Tillverkningsindustrin är den största konsumenten i Nordeuropa.

Inverkan på miljön

All denna vattenförbrukning är bra för ekonomin och därmed för vår livskvalitet. Men olika användare inom ett område konkurrerar ibland om de lokala vattenresurserna, och naturens eget vattenbehov riskerar då att glömmas bort. När vattenresurserna överutnyttjas kan djur och växter som är beroende av dem ta skada. Det finns även andra konsekvenser för miljön.

Efter att vattnet som använts i industrin, hushållen eller jordbruket släpps ut, orsakar det i de flesta fall föroreningar i form av utsläpp av kemikalier, avloppsvatten och näringsämnen och bekämpningsmedel från jordbruksmarken. När det gäller elproduktionen skadar användningen av vatten i syfte att framställa vattenkraft den naturliga vattencykeln i floder, sjöar, och dammar samt att andra fysiska hinder kan hindra fiskar från att vandra uppströms.

Likaså brukar det vatten som används för att kyla ner kraftverk vara varmare än vattnet i floderna eller sjöarna när det släpps ut i miljön igen. Beroende på hur stor temperaturskillnaden är kan värmen ha negativa effekter för de lokala arterna. Den kan till exempel fungera som ett värmehinder som gör att fiskarna inte kan vandra i vissa vattendrag.

Europeiska ansträngningar för att förbättra vattenkvaliteten

Under de senaste 30 åren har EU-länderna tack vare EU-regler gjort stora framsteg när det gäller att förbättra kvaliteten på Europas sötvattenförekomster, i synnerhet genom EU:s ramdirektiv för vatten,[vi] direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse[vii] och dricksvattendirektivet[viii]. Dessa viktiga rättsakter stöder EU:s åtagande att förbättra statusen hos Europas vatten. Målet med EU:s politik är att väsentligen minska de negativa följderna av föroreningar, för stora uttag och andra påfrestningar på vattenresurserna och säkerställa att både människor och miljö har tillgång till tillräckligt mycket vatten av god kvalitet. Det är framför allt reningen av avloppsvattnet och den minskade användningen av kväve och fosfor i jordbruket som har lett till stora förbättringar av vattenkvaliteten under de senaste årtiondena.

Att skillnaden är påtaglig ser vi bland annat genom den kraftiga förbättringen av Europas badvatten på badplatser längs kusterna och i inlandet under de senaste 40 åren. Fler än 21 500 badplatser runtom i EU[ix] kontrollerades under 2017, varav 85 procent uppnådde den högsta klassificeringen ”utmärkt”. Tack vare reglerna i EU:s lagstiftning om badvatten och avloppsvatten har EU-länderna kunnat få bukt med föroreningarna av badvattnet från avloppsvatten och avrunnet vatten från jordbruksmarker, som är en risk för människors hälsa och ekosystem.

Trots de framsteg som gjorts är den övergripande hälsan hos Europas många vattenförekomster fortfarande sårbar. Den stora merparten av Europas sjöar, floder, flodmynningar och kustvatten har fortfarande svårt att leva upp till EU:s minimikrav om en god ekologisk status ([3]) enligt EU:s ramdirektiv för vatten enligt EEA:s nyligen utkomna rapport European waters — assessment of status and pressures 2018[x] (ej översatt till svenska).

Ett större perspektiv – den blå ekonomin

Europas insatser handlar inte bara om inlands- och kustvattnet. En hållbar användning av vatten och marina resurser står i centrum för EU:s och FN:s nya initiativ ”blå ekonomi” och ”blå tillväxt”. Tanken är att säkra fiskets långsiktiga bärkraft,  ekonomisk verksamhet såsom maritima transporter, kustlandets turism eller gruvdrift på havsbotten, och samtidigt se till att föroreningar och avfall stör ekosystemen så lite som möjligt. Bara i Europa står den blå ekonomin redan för fem miljoner jobb och bidrar med runt 550 miljarder euro till EU:s ekonomi[xi]. Europeiska kommissionen har uppmanat till starkare styrning ([4]) för att stödja sådana ekonomiska planer som förbättrar skyddet av den marina miljön.

Vattenförbrukningens framtid i Europa – en fråga om effektivitet

De flesta ekonomiska sektorers vattenförbrukning har minskat i Europa sedan 1990-talet, tack vare många åtgärder som vidtagits för att förbättra effektiviteten, såsom bättre vattenprissättning eller tekniska utveckling.

Ändå kommer vattnet enligt EEA:s vattenanvändningsindex att fortsätta utnyttjas hårt av bland annat jordbruks- och energisektorerna, och av hushållen, för att bemöta den sannolikt stigande efterfrågan. Klimatförändringarna kommer att bidra till att påfrestningarna på vattenresurserna blir ännu större och troligen kommer risken för torka att öka i många sydliga regioner. Demografiska trender kommer också att spela en roll. Under de två senaste årtiondena så har Europas befolkning ökat med 10 procent och denna trend förväntas fortsätta. Samtidigt flyttar alltfler människor in till stadsområdena, vilket även kommer att öka belastningen på städernas vattenförsörjning.

Inom vissa sektorer, i synnerhet massturismen, kommer efterfrågan på vatten att öka i vissa regioner under särskilda perioder. Varje år besöker miljontals människor olika resmål runtom i Europa, och de står för runt 9 procent av den totala årliga vattenförbrukningen. Merparten av denna förbrukning går till logi- och livsmedelstjänster. Turismen kommer troligen att leda till att vattenförsörjningen utsätts för större påfrestningar, i synnerhet på små öar i Medelhavet varav många av dessa får en massiv tillströmning av besökare under sommaren.

Det övergripande dilemmat är uppenbart. Människorna, naturen och ekonomin behöver alla vatten. Ju mer vi använder, desto mer påverkar vi naturen. Dessutom finns det helt enkelt inte tillräckligt med vatten i vissa regioner, särskilt under vissa månader. Klimatförändringarna kommer troligen att göra denna vattenbrist ännu allvarligare. Med detta i åtanke måste vi alla använda vattnet på ett mycket effektivare sätt. Vattenbesparingen kommer dessutom att bidra till att vi sparar även andra resurser och på så sätt hjälpa oss att bevara naturen.