Intervju – Investera i säkrare kemikalier

Vad är farliga kemikalier?

Farliga kemikalier är ämnen som skadar miljön och/eller människors hälsa. De täcker ett brett spektrum: från lätt giftiga till ämnen till sådana som inger mycket stora betänkligheter, som är extremt giftiga och mycket långlivade. Att något är syntetiskt betyder inte alltid att det är skadligt och naturligt betyder inte alltid ofarligt.

Även om det inte alltid är lätt att koppla en viss kemikalie till en viss sjukdom vet vi att exponeringen för farliga kemikalier kan orsaka hälsoeffekter – allt från effekter på fortplantningssystemet till specifika sjukdomar som diabetes. Effekterna på naturen är lika oroväckande och kan kopplas till förlusten av biologisk mångfald.

Regleringar undersöker ofta direkta samband. Vår förståelse för dessa samband har förbättrats avsevärt. Tack vare forskningen kan man se att exponeringsgränser som nyligen ansågs säkra – till exempel för hormonstörande ämnen som bisfenol A och långlivade kemikalier som PFAS (per- och polyfluoralkylämnen) – inte längre anses säkra i dag.

Är det möjligt att sanera naturen från dessa kemikalier?

Det beror på vad man menar med att sanera. I vissa fall är det tekniskt möjligt att göra en viss sanering (till exempel genom att avlägsna plaster från haven), men det skulle vara mycket kostsamt. I andra fall är det inte möjligt. PFAS finns i grundvattnet, och vi kan inte sanera och fylla på allt grundvatten. Polyklorerade bifenyler (PCB) har ackumulerats i sediment. Att avlägsna dem därifrån är också svårt och kan orsaka större skada.

Att använda återvunna, farliga kemikalier i nya produkter skulle leda till fortsatt skada. Dessa ämnen måste tas ur omlopp så att de inte längre utgör en risk.

Varför har vi så många farliga kemikalier omkring oss?

Vi har byggt upp ett tillverkningssystem som inte skiljer på giftiga och ofarliga kemikalier. När vi inledde den storskaliga produktionen av syntetiska kemikalier fanns det ingen reglering av vad man fick och inte fick göra. Detta medförde att de enklaste och billigaste kemikalierna kom att produceras. Faror och risker beaktades inte.

I dag har vi ett system som gör oss beroende av dessa farliga kemikalier. Och det är just därför som vi måste ändra systemet så att vi inte längre behöver eller är beroende av dessa kemikalier. Det bör införas incitament för att inte framställa de farliga produkterna och i stället framställa säkrare alternativ till dem.

Finns det säkra alternativ för alla farliga kemikalier?

Vi vill att kemikalier ska vara så skonsamma som möjligt, men att ta fram helt skonsamma kemikalier är kanske inte alltid möjligt. Alternativen kan vara säkra eller säkrare. Till exempel finns det ett skumbildande medel som används i gummisulan till sportskor och som är mycket giftigt. Natriumbikarbonat – bakpulver – är ett säkert alternativ.

Det finns säkrare alternativ för många av de kemikalier vi använder idag, men inte för alla. Säkrare alternativ är inte alltid att föredra, även om de borde vara det. Tänk dig en tillverkare som har ägnat årtionden åt att utveckla en produktionslinje för en viss farlig kemikalie. Att införa ett säkrare alternativ är till en början kostsamt och kräver ny kunskap. Detta höjer ribban för dem att byta. Det är också en fråga om skala. Storskalig produktion medför ofta lägre kostnader per enhet, medan det å andra sidan tar en viss tid innan alternativet uppnår storskalefördelar.

Det finns mycket pågående forskning inom den offentliga och privata sektorn. Omstörtande teknik kan införa nya tillverkningssätt och nya produkter som helt kan förändra marknaden.

Kan kemikalier återvinnas i en cirkulär ekonomi?

Du kan återvinna rena strömmar. Men när du blandar inkompatibla material, såsom plast A och plast B, kan de inte återvinnas. Många föremål innehåller olika material som har valts för sina olika egenskaper, såsom hårdhet eller värmebeständighet. Till exempel kan mattor innehålla olika plaster i toppskiktet, bottenskiktet och limmet.

Hållbar design kan föreskriva att mattans material ska vara kompatibla, medan det specifika limmet väljs vid sammansättningen. I de flesta fall är priset den mest avgörande faktorn, och inte möjligheten att återvinna eller dela upp olika material.

Hur kan vi inrätta ett säkrare kemikaliesystem?

Transparens i hela leveranskedjan är ett måste. En tillverkare producerar ett ämne som sedan skickas ut till en formulerare, och därefter till en rad andra aktörer. Slutprodukten, i vilken flera kemikalier har kombinerats, blir till en dator, en soffa eller en vinterjacka.

Denna information, som för närvarande saknas, bör vara tillgänglig för konsumenterna och ge dem möjlighet att fatta välgrundade beslut. Människor bör känna till om en jacka innehåller PFAS, och att PFAS förblir en del av miljön för alltid och orsakar dessa hälsoproblem. Kanske går det att få tag på ett giftfritt alternativ, även om det är något mindre vattenavvisande och kostar lite mer. Vi kanske vet vad som inte finns i produkten, som PFAS-fria stekpannor, men vi vet inte vad som finns i den.

Tillsynsmyndigheter bör heller inte vara rädda för att vidta djärva, snabba åtgärder. Regleringar och investeringsbeslut måste ta hänsyn till bredare effekter på samhället och miljön. De faktiska samhällskostnaderna för PFAS-produktion och PFAS-föroreningar är mycket högre än det pris som produkter som innehåller PFAS säljs för. Med tanke på deras effekter bör vi sluta framställa dem som är mest skadliga. Regleringssystemet behöver också vara förutseende. Vissa mycket giftiga kemikalier kan till exempel inte produceras i Europa, men kan importeras på laglig väg.

Genom att producera säkrare alternativ kan Europas industrier skapa nya arbetstillfällen och blomstra samtidigt som de tar itu med farhågorna om försörjningstrygghet.

Kan investeringar stödja säkrare kemikalier?

Investeringar spelar verkligen stor roll. De senaste åren har vi på ChemSec tagit fram verktyg för att hjälpa investerare att identifiera säkrare och hållbara alternativ. Vi tittar inte på företagens vanliga miljö-, samhällsansvars- och bolagsstyrningsfaktorer och styrningsrelaterade faktorer (ESG-faktorer), utan på de faktiska kemikalier som produceras. Många företag med högt ESG-anseende kan ändå framställa mycket farliga och långlivade kemikalier.

Vi tittar på ett företags hela produktportfölj, och särskilt på ämnen som inger stora betänkligheter. På grund av de kemikalier företagen producerar kan det anses riskabelt att investera i dessa företag eftersom de kan bli föremål för ytterligare regleringar, konsumenttryck eller till och med rättstvister på grund av till exempel giftutsläpp.

Frågan är: Skulle investerare investera i kemikalier som PFAS-ämnen om deras totala inverkan på människors hälsa och på miljön beaktades?