Rent vatten för människa och natur

Människor har i alla tider bosatt sig i närheten av floder och sjöar och i kustområden. Floder och vattendrag förde med sig rent vatten och tog bort avfall. Efterhand som bosättningarna växte ökade även användningen av rent vatten och utsläppen av förorenat vatten. Från 1700-talet och framåt började det också släppas ut föroreningar från industrin i de europeiska vattnena.

Tack vare avloppssystem, reningsverk och reglering av föroreningar från industri och jordbruk har Europa kommit långt med att minska utsläppen i vattenförekomster. Trots det är vattenföroreningar fortfarande ett problem tillsammans med överutnyttjande, fysikaliska förändringar och klimatförändringar, som fortsätter att försämra vattnets kvalitet och tillgänglighet.

En blandad bild — tillståndet för Europas vattenförekomster

Omkring 88 procent av allt sötvatten i Europa kommer från floder och grundvatten. Resten kommer från vattenmagasin (cirka 10 procent) och sjöar (mindre än 2 procent). Liksom andra livsviktiga resurser och levande organismer kan vattnet utsättas för påfrestningar. Det kan bli fallet när efterfrågan på vatten är högre än tillgången, eller när föroreningar försämrar dess kvalitet.

Tack vare rening av avloppsvatten och de minskade utsläppen av kväve och fosfor från jordbruket har vattnets kvalitet avsevärt förbättrats. Enligt EEA:s senaste uppgifter har dock endast 44 procent av ytvattnet i Europa en god eller hög ekologisk status, vilket delvis beror på föroreningar. Situationen för Europas grundvatten är något bättre. Omkring 75 procent av Europas grundvattenområden har ”god kemisk status”.

En hotad havsmiljö

Tillståndet för Europas hav – från Östersjön till Medelhavet – är i dag i allmänhet dåligt, enligt EEA:s rapport Marine messages II. Trots en viss positiv utveckling’ tack vare regionalt samarbete, finns det flera både historiska och pågående mänskliga aktiviteter, som kan orsaka oåterkalleliga skador på de marina ekosystemen.

EEA:s rapport om föroreningar i Europas hav visade dessutom att alla de fyra regionala haven i Europa har föroreningsproblem i stor skala, allt från 96 procent av den analyserade ytan i Östersjön och 91 procent i Svarta havet, till 87 procent i Medelhavet och 75 procent i Nordostatlanten. Föroreningsproblemet orsakas främst av syntetiskt framställda kemikalier och tungmetaller, som kommer från mänskliga aktiviteter såväl till lands som till sjöss.

På samma sätt visade EEA:s rapport om näringsberikning och övergödning i Europas hav att övergödning på grund av näringsläckage, främst från jordbruket, är ett annat omfattande problemområde, särskilt i Östersjön och Svarta havet.

Verksamheter som bedrivs vid våra kuster och till havs, t.ex. fiske, sjöfart, turism, vattenbruk och olje- och gasutvinning, orsakar multipla miljöeffekter på havsmiljön, vilket inkluderar föroreningar. Marint skräp finns i alla marina ekosystem där plast, metaller, kartong och annat avfall samlas på stränder, havsbottnar och ytvatten. Fartyg och havsbaserade verksamheter orsakar dessutom undervattensbuller, som kan påverka det marina livet negativt.

Bekämpa vattenföroreningar — avloppsvatten och diffusa föroreningar

Samtidigt kräver den befintliga infrastrukturen underhåll och nya miljöeffekter kräver betydande investeringar, t.ex. för anpassning till klimatförändringarna, förbättrade reningsverk och lösningar på nya problem, såsom läkemedel eller så kallade mobila kemikalier i avloppsvatten.

Förutom punktutsläpp från industri och reningsverk lider våra vattenförekomster även av diffusa föroreningar t.ex. från transporter, jordbruk, skogsbruk och bostäder på landsbygden. Föroreningar som först släpps ut i luft och jord hamnar till slut ofta i våra vattenförekomster.

Intensivt jordbruk

Det intensiva jordbruket kräver gödselmedel för att ge större skördar. Dessa gödselmedel verkar ofta genom att tillföra kväve, fosfor och andra kemikalier till jorden. Kväve är ett kemiskt ämne som är rikligt förekommande i naturen och är avgörande för grödornas tillväxt.

En del av det kväve som är avsett för grödorna tas dock inte upp av växterna. Det kan bero på att mängden gödselmedel som tillförs är mer än vad växterna förmår ta upp, eller så tillförs det utanför växtsäsongen. Överskott av kvävet hittar sin väg ut i vattenförekomster och ökar där tillväxten av vissa vattenväxter och alger. Denna process kallas övergödning. Denna extra tillväxt tar slut på syret i vattnet och gör miljön obeboelig för andra djur- och växtarter.

Bekämpningsmedel inom jordbruket används för att skydda grödorna mot invasiva skadedjur och för att säkerställa grödornas tillväxt. Effekterna kan dock bli mer omfattande än avsett när andra arter skadas och den biologiska mångfalden minskar. Ofta hamnar dessa kemikalier till slut i våra vattenförekomster.

Plaster i våra vatten — storleken har betydelse

Plaster används numera inom de flesta områden i våra liv, och problemet med plaster i farvatten, sjöar och hav är dramatiskt och väl dokumenterat.

Det kan fortfarande vara möjligt att rensa bort synligt plastskräp från floder, stränder och till och med havet, men med tiden och efter exponering för solljus bryts plastmaterialet ner till allt mindre bitar, så kallade mikro- och nanoplaster. De flesta av dessa små plastpartiklar filtreras bort i reningsverken, men det återstående slammet sprids ofta på land och plastpartiklarna kan ibland föras tillbaka till vattenförekomster när det regnar. De allra minsta partiklarna är knappt synliga för ögat och vi vet fortfarande inte mycket om deras inverkan på naturen och vår hälsa.

Många plaster är också mycket adsorberande och drar till sig andra föroreningar. I EEA:s rapport om tillståndet i Europas hav uppges att koncentrationen av förorenande ämnen i mikroplastbitar kan vara flera tusen gånger högre än i det omgivande havsvattnet. Det leder till att det marina livet utsätts för skadliga kemikalier, som i sin tur kan hamna på våra tallrikar.

På väg mot noll vattenföroreningar

Arbetet för att närma sig nollförorening kommer dock att kräva ett starkt fokus på vatten inom ramen för den europeiska gröna givens handlingsplan för nollföroreningar, bland annat för att återställa de naturliga funktionerna hos grundvatten, ytvatten, havs- och kustvatten, åtgärda föroreningar från städernas dagvatten och lösa nya problem, såsom mikroplaster och kemikalier.

Strategin Från jord till bord är en av nyckelkomponenterna i den europeiska gröna given och syftar till att minska användningen av och riskerna med kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket, användningen av antibiotika och förluster av gödselmedel i miljön, till exempel genom integrerat växtskydd och en integrerad plan för hantering av näringsämnen. EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 stöder också liknande mål.

För att bidra till att lösa plastproblemet har EU redan föreslagit en plaststrategi med syftet att ”förändra det sätt på vilket produkter utformas, produceras, används och återvinns i EU”. Samtidigt förändras konsumenternas attityder och tack vare nya innovationer kan vissa produkter som tidigare framställdes av plast numera tillverkas av cellulosa från återvunnet papper, textilier, växter eller alger.