Politik för biologisk mångfald

EU-politik

I 2001 års strategi för hållbar utveckling satte EU upp målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald och återställa livsmiljöer och ekosystem senast 2010. Europeiska kommissionens meddelande om biologisk mångfald från 2006 utgör politikens huvudsakliga ramar. I och med meddelandet får 2010-målet ny, välbehövlig kraft, EU-institutionernas och medlemsländernas ansvar förtydligas och en ambitiös politik och handlingsplan, med förslag på konkreta åtgärder, fastställs.

Klimatförändringarna får mycket uppmärksamhet i media, men förlusten av den biologiska mångfalden är på ett grundläggande sätt ett ännu allvarligare hot, eftersom ekosystemens försämring ofta når en punkt där det inte finns någon återvändo – och utrotning är för evigt.

Stavros Dimas, EU:s miljökommissionär, gröna veckan 2006

EU:s naturskyddspolitik bygger i huvudsak på två rättsakter:

• Fågeldirektivet och
• direktivet om livsmiljöer.

Båda direktiven utgör grunden för nätverket Natura 2000, ett naturreservatsnätverk som omfattar hela EU och har som mål att skydda arter och livsmiljöer av särskilt europeiskt intresse. EU:s naturskyddspolitik drar fördel av ett särskilt finansiellt instrument, fonden Life-Natur.

Förlusten av den biologiska mångfalden orsakas framför allt av sektorverksamhet. I Europeiska gemenskapens strategi för biologisk mångfald från 1998 riktar man särskilt in sig på att frågan om biologisk mångfald ska integreras i sektorpolitiken, bland annat bevarande av naturtillgångar, jordbruk, fiske, regionpolitik och fysisk planering, skogar, energi och transport, turism, utveckling och ekonomiskt samarbete.

Följande program är också relevanta för den biologiska mångfalden på EU-nivå:

• EU:s sjätte miljöhandlingsprogram "Vår framtid – vårt val", som antogs 2002, där bevarandet av den biologiska mångfalden är en av fyra huvudfrågor som tas upp.
• Budskapet från Malahide från 2004, som tar upp 18 prioriterade mål för att stoppa förlusten av biologisk mångfald, varav många har att göra med sektorintegrering av frågor om biologisk mångfald.

Alleuropeisk och global politik för biologisk mångfald

FN:s konvention om biologisk mångfald var 1992 ett uttryck för det internationella samfundets vilja att ta itu med förlusten av biologisk mångfald. Som ett svar på detta undertecknades den alleuropeiska strategin för ett varierat landskap och biologisk mångfald av de länder som omfattades av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa. Denna strategi, som är en del av projektet "Miljö för Europa", är det enda alleuropeiska samarbetsprogrammet för att motverka förlusten av den biologiska mångfalden.

Det globala målet att markant minska förlusten av biologisk mångfald senast 2010 stöddes år 2002 av konventionen om biologisk mångfald och toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg. År 2003 enades de alleuropeiska miljöministrarna om att stoppa förlusten av biologisk mångfald senast 2010 i Kievresolutionen om biologisk mångfald.

I konventionen om biologisk mångfald fastställs skyldigheten att upprätta en plan för den biologiska mångfalden på nationell nivå. Länderna ska utarbeta nationella strategier som visar hur konventionens mål ska uppnås och handlingsplaner ska fastställa vilka åtgärder som ska vidtas för att nå målen. En förteckning över de nationella strategierna för biologisk mångfald och handlingsplanerna finns på konventionen för biologisk mångfalds webbplats.