Intervju - Skydda naturen i ett föränderligt klimat: vårt fokus måste ligga på återhämtningsförmågan

Hur påverkar klimatförändringarna naturen?

Klimatförändringarna medför stora förändringar av levnadsvillkoren för många arter genom stigande temperaturer, ändrad nederbördsfördelning och att oftare förekommer extrema väderförhållanden, såsom kraftiga regn, stormar, värmeböljor och torka. Detta leder till en förändring i utbredning för många arter och förändringar i deras säsongsbundenhet och artsamhällenas sammansättning. Till följd av den negativa klimatrelaterade vattenbalansen under sommaren är arter i våtmarker och vattenförekomster särskilt hotade. Även lövträd skadades allvarligt eller påverkades av sommartorkan åren 2018 och 2019 i Tyskland.

För vissa arter som tidigare förekommit tillsammans i samma naturtyp, såsom blodtoppblåvingen (Phengaris teleius) och värdväxten för dess larver, blodtoppen (Sanguisorba officinalis), skiftar deras respektive klimatmässigt lämpliga livsmiljöer till olika platser. Detta leder till en rumslig separation och därmed till en minskning av fjärilspopulationen. På liknande sätt uppstår även en tidsmässig separation, till exempel när insekter börjar flyga innan de blommor som föder dem står i blom, eller när det gäller göken, vars värdfåglar börjar häcka innan göken återvänder från vinterkvarteren. Dessutom kan arter från varmare regioner, även de med invasiv potential, invandra och förändra förhållandena mellan arter.

Kan naturen ge oss lösningar för att hantera vissa av dessa effekter?

Naturen har stor potential att motverka klimatförändringarnas effekter. Och det finns många ”naturbaserade lösningar” som inte bara stöder klimatanpassning utan också ger flera synergieffekter. Projekt för att återställa flodslätter sänker till exempel vattennivån i floderna effektivt vid extrema översvämningar och bidrar dessutom till att bibehålla näringsämnen.

Globalt sett är naturbaserade lösningar redan en viktig komponent för att hantera klimatförändringarnas effekter.

Att återställa marina våtmarker bidrar till att skydda kusterna i tempererade områden, medan översvämningseffekter i tropiska kustregioner kan minskas kraftigt genom att mangroveträsken återställs. På liknande sätt kan återvätning av torvmarker minska torkans effekter. Om sådana naturbaserade lösningar används med eftertanke kan de kombinera betydande socioekonomiska fördelar med nettovinster för natur och biologisk mångfald.

Globalt sett är naturbaserade lösningar redan en viktig komponent för att hantera klimatförändringarnas effekter. Vi har kunskap, data och verktyg för att genomföra dem.

Vad behövs för att stärka naturens motståndskraft mot klimatförändringar?

För att öka naturens motståndskraft mot klimatförändringar behövs ett sammanhängande och väl sammanlänkat nätverk av skyddade områden. Det europeiska Natura 2000-nätverket av skyddade områden är en viktig grundstomme för bevarande av arter och naturtyper.

Dessa skyddade områden måste anpassas till klimatförändringar så att de kan fortsätta att fylla sin funktion. Detta innebär att befintliga påfrestningar, till exempel på grund av intensiv markanvändning, såsom hög tillförsel av näringsämnen och bekämpningsmedel och störningar i vattenbalansen, måste minskas både inom och utanför skyddade områden. De skyddade områdenas motståndskraft måste emellertid också stärkas genom ytterligare förebyggande åtgärder, såsom förbättrad vattenförvaltning inom områdena och på landskapsnivå.

För att skapa alternativa livsmiljöer med lämpliga (mikro-)klimatförhållanden för känsliga arter och möjliggöra för dessa arter att nå dessa livsmiljöer, måste skyddade områden utvidgas till att omfatta flera höjdnivåer och exponeringar, och anslutningen mellan dessa områden måste förbättras. Dessutom måste skyddade områden omfattas av adaptiv förvaltning för att kunna justera målen så att de matchar förändringarna som orsakas av klimatförändringar.

Lika viktigt är det att betrakta markanvändning som en helhet. Skogsbruket och jordbruket behöver anpassa sina förvaltningskoncept för att mildra klimatförändringarnas negativa effekter. Till exempel behöver nuvarande koncept för skogsförvaltning, styrinstrument och planeringsmetoder ses över för att bättre möta utmaningarna från klimatförändringar. Större vikt måste läggas vid att förbättra ekosystemens självorganiserande kapacitet, till exempel genom att förhindra introduktion av invasiva främmande arter, använda inhemska trädarter eller tillämpa naturnära förvaltningskoncept.

Sist men inte minst finns det ett behov av ett starkare fokus på stadsmiljön, till exempel genom att bygga upp nätverk av blå och grön infrastruktur för anpassning till ett föränderligt klimat.

© Máté Ladjánszki, REDISCOVER Nature /EEA

Vilka utmaningar ser du utifrån dina erfarenheter?

Även om skyddandet av klimatet för närvarande blir allt viktigare får vi inte glömma att frågor som rör begränsning av klimatförändringar, klimatanpassning och bevarande av biologisk mångfald inte får ställas mot varandra.

Energiomställningen i Tyskland är ett bra exempel på möjligheterna, men också på utmaningarna med att samtidigt minska efterfrågan på energi, utveckla förnybara energikällor och beakta naturskyddsaspekter. Vi måste utnyttja de synergier som uppstår genom kombinerade åtgärder mot klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.

Skydd och hållbar förvaltning av skogar och gräsmarker erbjuder till exempel både och: ekosystemtjänster som koldioxidlagring och biomassa för material och energirik produktion. Om vi ensidigt fokuserar på kortsiktiga åtgärder för att begränsa klimatförändringarna, såsom maximering av biomassaproduktionen för att ersätta fossila bränslen, kan vi äventyra skogarnas biologiska mångfald och därmed sannolikt minska deras förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna.

Strategier för naturskydd och hållbar förvaltning måste ta större hänsyn till dynamiken och oförutsägbarheten hos klimatförändringarna och de ekologiska systemens komplexa reaktioner på sådana förändringar. Detta innebär att naturskyddet måste frångå sin traditionella inriktning på bevarande och skydd av fasta föremål, och måste i allt högre grad möjliggöra dynamiska processer och främja ekosystemens återhämtningsförmåga. När det gäller skogsbruk innebär detta att man går från det traditionella, föregripande förvaltningsparadigmet till ett mer processorienterat gradvist och adaptivt naturparadigm.

Finns det initiativ som har lyckats stärka naturens motståndskraft?

Olika projekt för att återställa flodslätter har varit mycket framgångsrika i att stärka ekosystemens motståndskraft mot klimatförändringarnas konsekvenser, till exempel det storskaliga naturskyddsprojektet ”Mittlere Elbe” och projektet för att återställa Elbes flodslätter i området ”Hohe Garbe”. Stora flodslättsområden knöts åter samman med Elbe genom att förflytta en fördämning eller göra en skåra i vallen, och i dag sker översvämningarna återigen på ett nära nog naturligt sätt.

Dessa åtgärder har inte bara ökat översvämningsområdet och därmed Elbes infiltrationssområde, vilket leder till en sänkning av vattennivån under översvämningarna, utan dessa naturtyper har också blivit mer motståndskraftiga mot torka och torrperioder.