Article

Jord — Den glömda resursen

Article Publicerad 2010-03-22 Senast ändrad 2023-03-21

Topics: Biologisk mångfald – ekosystem Mark

Jord är en avgörande länk mellan globala miljöproblem som klimatförändringar, vattenförvaltning och förlust av biologisk mångfald.

José Luis Rubio, ordförande för European Society for Soil Conservation

Varför ska jag bry mig om jorden?

Mark, jord, mylla, mull: vi har många ord för jord, men inte många gör den rättvisa. I dagens virtuella värld är vi många som bokstavligen tappat kontakten med jorden. Men jorden är planetens levande hud som täcker berggrunden nedanför och som gör livet möjligt här. Precis som luften och vattnet är jorden en del av vårt livsuppehållande system.

Våra förfäder hade ett mycket närmare förhållande till jorden. Många av dem arbetade med den varje dag. Då som nu spelade jorden en avgörande roll för livsmedelsförsörjningen. Det vi inte förstod tidigare var vilken avgörande betydelse jorden har när det gäller klimatets förändring, – jorden fungerar i själva verket som ett enormt, naturligt koldioxidlager.

Jord är en begränsad resurs Tänk dig att det här äpplet⁽⁷⁾ är planeten jorden. Dela äpplet i fyra delar och släng bort tre delar. Den klyfta som finns kvar motsvarar jordens landområden. Hälften av den landmassan utgörs av öken, polarområden eller berg* – områden där det är för varmt, för kallt eller som är beläget på för hög höjd för att odla föda. Skär klyftan mitt itu. Fyrtio procent av det som finns kvar är alltför stenigt, brant, näringsfattigt eller för blött för att det ska gå att producera livsmedel där. Skär bort den biten också. Nu har du kvar en pytteliten bit av äpplet. Titta på skalet på äppelbiten, som omsluter och skyddar ytan. Det tunna lagret motsvarar den tunna ytan av jord som finns på vår planet. Skala bort det och nu börjar du förstå hur lite det finns av den bördiga mark vi är beroende av för att föda hela befolkningen. Den konkurrerar med byggnader, vägar och avfallsdeponier. Den är också utsatt för föroreningar och effekterna av klimatets förändring. Den bördiga jorden drar ofta det kortaste strået. *Som du kommer att få läsa är en stor del av den jord som inte lämpar sig för livsmedelsproduktion ändå viktig för att den lagrar koldioxid.

Jord och koldioxid

Jord binder dubbelt så mycket organiskt kol som växtlighet. Jordarna i EU innehåller över 70 miljarder ton organiskt kol, dvs. ungefär 7 procent av den totala globala koldioxidbudgeten⁽⁸⁾. Mer än hälften av den markbundna koldioxiden inom EU finns i torvmossarna i Finland, Irland, Sverige och i Storbritannien.

Sätt denna siffra i sitt sammanhang: EU:s medlemsstater släpper ut 2 miljarder ton koldioxid varje år – alla källor inräknat. Så jordarna har en avgörande roll för balansen i klimatsystemet. Till och med ett så litet utsläpp som 0,1 procent av den koldioxid som binds i de europeiska jordarna till atmosfären motsvarar utsläppen från 100 miljoner nya bilar på våra vägar. Det är som om antalet bilar i EU skulle öka med 50 procent.

Visste du det? Jord bildas av bergarter och förmultnande växter och djur⁽⁹⁾ Jorden och växterna binder omkring 20 procent av de globala koldioxidutsläppen⁽⁹⁾ Jorden hjälper till att rena vattnet vi dricker och luften vi andas – alldeles gratis⁽⁹⁾ En hektar jord kan innehålla så mycket som fem ton djurliv⁽⁹⁾ Friska jordar minskar risken för översvämningar och skyddar underjordiska vattenlager genom att neutralisera eller filtrera bort eventuella föroreningar⁽⁹⁾

Organiskt material i marken

Det avgörande i förhållandet mellan jorden och koldioxidlagringen är mängden organiskt material. Detta omfattar allt levande och dött material i jorden, även växtdelar och mikroorganismer. Det organiska materialet är en extremt dyrbar resurs som uppfyller absolut nödvändiga funktioner för miljön och för ekonomin. Det kan det göra tack vare att det utgör ett helt ekosystem i mikroskopisk skala.

Organiskt material i marken är en avgörande faktor för jordens bördighet. Det är ett livselixir, särskilt för växter. Det binder näringsämnen i jorden, lagrar dem och gör dem tillgängliga för växterna. Det är hem för markorganismer, från bakterier till maskar och insekter och ger dem möjlighet att omvandla växtdelar och lagra näringsämnen som kan tas upp av växter och grödor. Dessutom bevarar det markstrukturen och förbättrar på så sätt vatteninfiltreringen, minskar avdunstningen, ökar vattenlagringsförmågan och motverkar alltför hård packning av marken. Dessutom gör det organiska materialet i marken att föroreningar bryts ned snabbare, det kan också binda föroreningarna till partiklar i jorden, vilket minskar risken för spridning via avrinning.

Jord, växter och koldioxid

Genom fotosyntesen tar alla levande växter upp koldioxid ur atmosfären för att bygga upp sin egen biomassa. Men samtidigt som vi ser plantan växa över jord pågår en dold tillväxt av liknande omfattning under ytan. Rötter frigör fortlöpande olika organiska föreningar i marken som gynnar det mikrobiella livet.

Detta ökar den biologiska aktiviteten i marken och stimulerar nedbrytningen av organiskt material, vilket i sin tur frigör mineraler som plantan behöver för att växa. Processen fungerar också i motsatt riktning: en del koldioxid överförs till stabila organiska föreningar som binder kolet i marken och håller det borta från atmosfären i hundratals år.

Beroende på vilka jordbruksmetoder som används och vilken typ av mark och klimatförhållanden det är fråga om, kan nettoresultatet av den biologiska aktiviteten vara positivt eller negativt för det organiska materialet i marken. När det organiska materialet i marken ökas skapas ett långsiktigt lager av koldioxid från atmosfären (utöver de andra positiva effekterna). När det organiska materialet minskar betyder det att koldioxid släpps ut i atmosfären och att våra förvaltningsmetoder bidrar till de totala utsläpp som orsakas av människan.

Vår markanvändning har därmed en enorm inverkan på hur jorden hanterar koldioxid. Framför allt frigör jorden koldioxid när gräsmarker, förvaltade skogsmarker eller naturliga ekosystem omvandlas till jordbruksmark.

Öknar flyttar till Europa

Ökenspridningen – där livskraftiga, friska jordar utarmas på näringsämnen till den grad att de inte längre kan upprätthålla liv och kanske rentav blåser bort – är en mycket dramatisk illustration av ett av de problem som jorden ställs inför i hela Europa.

- De naturliga förhållandena: torka, varierande och kraftiga skyfall, sårbara jordar i kombination med en lång historia av påfrestningar orsakade av människor, innebär att stora delar av södra Europa påverkas av ökenspridning, säger José Luis Rubio, ordförande för European Society of Soil Conservation och chef för en markforskningsenhet som drivs av universitetet i Valencia och staden Valencia.

I södra, centrala och östra Europa visar 8 procent av territoriet, omkring 14 miljoner hektar, i dagsläget en mycket stor sårbarhet för ökenspridning. Om man också räknar in medelstor sårbarhet ökar siffran till över 40 miljoner hektar. De svårast drabbade länderna i Europa är Spanien, Portugal, södra Frankrike, Grekland och södra Italien⁽¹⁰⁾.

Den gradvisa markförsämringen till följd av erosion, förlust av organiskt material, saltanrikning eller strukturförstöring överförs till de andra komponenterna i ekosystemet – vattenresurser, vegetationstäcke, fauna och mikroorganismer i marken – i en spiralmekanism som i slutändan skapar ett ödsligt och ofruktbart landskap.

- Det är ofta svårt för folk att förstå eller ens se följderna av ökenspridningen eftersom de i allmänhet sker i det fördolda och går obemärkta förbi. Men den miljömässiga effekten på jordbruksproduktionen, ökade ekonomiska kostnader för översvämningar och jordskred samt de övergripande effekterna för stabiliteten i det terrestra ekosystemet betyder att ökenspridning är ett av de allvarligaste miljöproblemen i Europa, säger José Luis Rubio.

Att skydda Europas jordar

Jord är en avgörande och mycket komplex naturresurs, men ändå sätter vi allt mindre värde på den. EU:s lagstiftning behandlar inte hoten mot våra jordar på ett samlat sätt och vissa medlemsstater saknar helt särskild lagstiftning om markskydd.

Europeiska kommissionen har arbetat med förslag till en markpolitik i många år. Men flera medlemsstater anser att förslagen är kontroversiella och den politiska utvecklingen har stannat av. Det innebär att marken inte är skyddad på samma sätt som andra livsnödvändiga element som vatten och luft.

Fokus: För mossens skull Torvmossarnas ekosystem lagrar koldioxid effektivast av alla jordens ekosystem. Torvmossar täcker inte mer än 3 procent av jordens landområden, men innehåller 30 procent av all markbunden koldioxid i hela världen. Det betyder att torvmossar är den effektivaste och mest långsiktiga koldioxidlagring som finns på jorden. Mänskliga verksamheter kan dock lätt störa den naturliga balansen mellan produktion och nedbrytning och i stället omvandla torvmossarna till utsläppskällor. De nuvarande utsläppen av koldioxid från utdikning av torvmossar, bränder och exploatering beräknas till minst 3 000 miljoner ton per år. Det motsvarar över 10 procent av de globala utsläppen från fossila bränslen. Dagens förvaltning av torvmossar är i allmänhet ohållbar och har stora negativa effekter för den biologiska mångfalden och klimatet.⁽¹¹⁾

7 The Natural Resources Conservation Service, U.S. Department of Agriculture.

8 Europeiska kommissionen: Europeiska kommissionen, 2008, ”Review of existing information on the interrelations between soil and climate change”.

9 http://ec.europa.eu/environment/pubs/pdf/factsheets/soil.pdf

10 Informationssystem för ökenspridning i Medelhavsområdet (Desertification Information System in the Mediterranean Basin, DISMED).

11 Rapport från UNEP, 2011, Assessment on Peatlands, Biodiversity and Climate Change.