Note: new versions of the publication are available!

Miljön i Europa: en tredje utvärdering [Sammanfattning]

Dobris-utvärderingen - En översikt

Problem

Sida Senast ändrad 2016-04-19

10 min read

Menu

PROBLEM

Miljöproblemen kräver integrerade metoder som skär igenom olika medier, belastningar och typer av mänsklig verksamhet för att kunna bemötas. I detta avsnitt belyses tolv problem som särskilt berör Europa, med inriktning på deras orsaker och på de mål och strategier som utvecklats för att tackla dem.

27. Klimatförändringar

Kapitlet handlar om möjliga konsekvenser för Europa av en växthuseffekt stegrad genom en ökad koldioxidhalt (CO₂) i atmosfären, vilken redan är 50 % högre än i förindustriella tider. I kapitlet diskuteras orsakerna till problemen, följderna (i form av förändrade klimatmönster, högre havsvattenstånd, effekter på vattenbalansen, hot mot ekosystem och markskador) och internationella strategier som syftar till att försöka begränsa temperaturökningarna.

Växthuseffekten

Man räknar nu med att CO₂-koncentrationerna kommer att ha fördubblats omkring år 2030, vilket kommer att medföra en temperaturförhöjning på 1,5-4,5 EC.

De bästa prognoserna över effekterna i Sydeuropa förutspår en temperaturförhöjning på 2 EC på vintern och 2-3 EC på sommaren.

Vintrar med mer nederbörd väntas leda till fler översvämningar.

Än så länge finns inga internationella strategier som tar sikte på det föreslagna hållbara målet att begränsa temperaturförhöjningar till högst 0,1EC per årtionde.

28. Stratosfärisk ozonminskning

I detta kapitel analyseras problemet med minskningen av ozon i stratosfären på grun av utsläpp av de kemikalier som kallas klor- och fluorkolväten och som används i köldmedel, industrirengöringsmedel, skummedel och brandsläckare. Följderna innefattar möjliga förändringar i atmosfärisk cirkulation och ökad UV-B-strålning på jordytan, vilket kan leda till mer hudcancer, ögonkatarr och effekter på ekosystem och material. De åtgärder som behövs för att minimera ozonminskningen diskuteras i kapitlet.

Förändringar i genomsnittliga ozonkoncentrationer i Europa (WMO)

Beräknade atmosfäriska klorkoncentrationer mellan 1950 och 1990 (RIVM)

Ozonkoncentrationerna har under det senaste årtiondet minskat med 6-7 % på mellanlatituder över Europa.

Europa bidrar årligen med ca en tredjedel av de globala utsläppen av ozonminskande ämnen.

Dödsfallen i hudcancer orsakad av ökad UV-B-strålning väntas uppgå till två per miljon invånare år 2030.

Även om London-protokollet till Wien-konventionen genomförs fullt ut kommer det att dröja åtminstone 70 år innan ozonminskningen stoppas.

29. Förlorad biologisk mångfald

I detta kapitel granskas den biologiska mångfalden i Europa och orsakerna till dess nedgång på en kontinent där människans handlande fått synnerligen stor genomslagskraft. Kapitlet skisserar ett antal mål som bör leda till bevarad biologisk mångfald och hållbar användning av biologiska råvaror, samt strategier för uppnående av dessa mål, inbegripet genomförande av konventionen om biologisk mångfald.

I de europeiska ekosystemen finns mer än 2 500 naturliga typer av livsmiljöer och ca 215 000 arter, av vilka 90 % är ryggradslösa djur.

Nästan alla europeiska länder har endemiska arter (som inte förekommer någon annanstans).

Europeiska center för biologisk mångfald inbegriper medelhavsbassängen och Kaukasiska bergen i Europas sydöstra utkant.

Eftersom det finns flera arter vars ekologiska roll till stora delar är okänd, är det klokast att följa försiktighetsprincipen och undvika alla åtgärder som i onödan reducerar den biologiska mångfalden.

Representativa exempel på europeiska grupper av ekosystem: totalyta och områden där planeringsproblem och belastningar hotar den biologiska mångfalden

30. Storolyckor

I detta kapitel ges en översikt över miljöproblem som beror på olyckor och över den uppmärksamhet som riktats på försök att fastställa godtagbara risknivåer både för människors hälsa och miljön. Riskhantering analyseras med inriktning på omfattningen av följderna av en olycka och sannolikheten för att olyckan inträffar. Dessutom diskuteras behovet av att industrin bedömer sina egna risker och använder integrerade säkerhetssystem och metoder för översyn. Katastrof- och beredskapsplaner diskuteras i både nationella och gränsöverskridande situationer. Kapitlet avslutas med ett särskilt avsnitt om orsakerna till kärnkraftsolyckor och strategier för att undvika sådana.

Olycksstatistikens tillgänglighet är en avgörande faktor som förbättrar möjligheterna att genom säkerhetsåtgärder minska riskerna.

Målsättning kräver att godtagbara risknivåer fastställs; i t.ex. Nederländerna anses processer som sannolikt kan orsaka fler än tio dödsfall per 100 000 år vara icke godtagbara.

En lösning på de särskilda problemen med kärnsäkerhet i Central- och Östeuropa söks genom ett program som 24 länder deltar i.

31. Försurning

Förbränning av fossila bränslen medför svavel- och kvävedioxidutsläpp i atmosfären, där gaserna omvandlas till syror som efter deposition orsakar en rad oönskade förändringar i mark- och vattenekosystem. Kapitlet fokuserar på de kemiska och biologiska skadeverkningarna i sjöar, jordar och skogar till följd av deposition av sura ämnen i en omfattning som överstiger kritiska belastningar. Möjligheterna att minska utsläppen genom internationella avtal diskuteras.

En allvarlig försurning av sötvatten pågår i stora områden i södra Skandinavien och orsakar omfattande fiskdöd.

Barrskog skadas i Tjeckien, Tyskland, Polen och Slovakien, antagligen på grund av försurning och höga ozon- och svaveldioxidkoncentrationer i luften.

Depositionen av sura ämnen väntas minska i Europa till följd av minskade utsläpp, men i över hälften av de drabbade områdena kommer de kritiska belastningarna likväl att överskridas.

Relativ jämförelse av olika källkategorier vad avser den totala möjliga depositionen av sura ämnen, 1990 (RIVM)

32. Troposfäriskt ozon och andra fotokemiska oxidanter

Kapitlet innehåller en översikt över de komplexa reaktionerna i nedre atmosfären, vilka producerar oxidanter såsom ozon från de huvudsakliga föregångarna - kväveoxider, flyktiga organiska ämnen, metan och kolmonoxid. Nivåerna av dessa oxidanter stiger och har skadeverkningar på människors hälsa. De kan också påverka material, t.ex. målarfärg och plast, gröda och möjligen skog. På norra halvklotet väntas ozonkoncentrationerna fortsätta att stiga med 1 % per år. Inga mål för begränsning har ännu uppställts och de åtgärder som redan vidtagits tros inte vara tillräckliga i Europa.

WHO:s riktlinjer för luftkvalitet vad avser ozon överskrids ofta i de flesta delar av Europa.

Det finns ingen annan kemikalie i atmosfären för vilken skillnaden mellan den faktiska nivån och giftig nivå är så marginell som för ozon.

På marknivå kan fotokemiska oxidanter, inbegripet ozon, orsaka för tidigt åldrande av lungor, ögon-, näs- och halsirritation, obehag i bröstkorgen, hosta och huvudvärk.

33. Hanteringen av sötvattensresurser

Vattenbehovet i Europa 1950-2000

Vattenföroreningar och försämringar av de naturliga vattenmiljöerna utgör allvarliga hinder för människors och vilda djurs vattenkonsumtion.

Mycket vatten går förlorat i distributionssystemet och även om förlusten för Frankrike, Storbritannien och Spanien uppskattas vara 25-30 %, är det möjligt att siffran stiger till 50 %.

Om vattnet ansågs vara en ekonomisk vara, skulle det kunna gagna vattenplaneringen genom ändamålsenlig prissättning.

Den regionala fördelningen av problem som gäller Europas vattenresurser - såsom obalans mellan tillgång och efterfrågan, försämring av naturliga vattenmiljöer och vattenförorening - belyses och diskuteras i förhållande till den belastning som orsakas av mänsklig verksamhet i vattenområdena. Ett antal hållbara mål för hanteringen av vattenresurser har föreslagits tillsammans med medlen för att uppnå dem. Särskild uppmärksamhet ges nödvändigheten av internationellt samarbete för hanteringen av gränsöverskridande floder.

34. Skogsskador

I detta kapitel behandlas de två viktigaste orsakerna till skogsskador i Europa, nämligen luftföroreningar, som utgör ett allvarligt hot mot skogsresursernas hållbarhet i Central-, Öst- och, i mindre utsträckning, Nordeuropa, och bränder, vilka utgör ett stort problem i Sydeuropa. Analysen av skadeverkningarna grundar sig på omfattande rymdobservationer i undersökningar som täcker hela Europa. Dessa tillåter likväl inte direkt identifiering av förhållandet orsak och verkan. En mer detaljerad övervakning skulle förbättra förståelsen. När det gäller bränder är orsakerna ofta relaterade till socio-ekonomiska faktorer som komplicerar kontrollen av orsakerna, eftersom de ofta utpekar konflikter och spänningar i det övergripande markplaneringssystemet.

En undersökning år 1992 av 113 arter i 34 europeiska länder visade att 24 % av träden var skadade på så sätt att avlövningen översteg 25 % och ytterligare 10 % led av missfärgning.

Upp till 54 % av skogarna i Tjeckien kan ha erhållit oåterkalleliga skador.

I genomsnitt brinner årligen 700 000 hektar skogbeklädd mark i totalt

60 000 bränder i Europa.

Genomsnittligt antal skogsbränder per år 1989-1991 (Ministerkonferensen i Helsingfors)

35. Hot mot och förvaltning av kustområden

Detta kapitel belyser vikten av kustområden som en buffert mellan land och hav, och undersöker hur mänsklig verksamhet som fysiskt förändrat kustlinjen och förorenade utsläpp har lett till försämring av naturliga de livsmiljöer och vattenkvalitet. För att lindra de allvarliga miljöproblemen i många kustområden har en strategi för integrerad kustförvaltning föreslagits. Denna strategi beaktar kusternas betydelse för människans välbefinnande och ser samtidigt till att de naturliga livsmiljöer som växter och djur behöver finns.

Uppskattningsvis lever 200 miljoner människor inom ett avstånd på 50 km från den europeiska kustlinjen, som är minst 148 000 km lång.

Förorening av havet i kustområdena är ett allvarligt problem i alla europeiska hav.

Inget heltäckande program för kustförvaltning finns ännu för Europa.

36. Avfallsproduktion och -hantering

I detta kapitel analyseras det allt allvarligare problemet med avfallshantering, vilket beror på en stadig ökning av både mängden avfall och de giftiga beståndsdelarna i avfallet. Trots ökad betoning på förebyggande och återvinning, hanteras största delen av avfallet i Europa genom deponering och förbränning. Kapitlet innehåller en diskussion om möjligheterna att kontrollera avfall och det påpekas att största delen av avfallet trots framsteg fortfarande inte kontrolleras eller undgår stränga regler genom transport över gränser mellan europeiska länder eller till utvecklingsländer. Strategier för att minimera avfallsalstring och för att trygga en säker hantering anses vara oumbärliga för utvecklingen mot hållbara produktions- och konsumtionsmönster.

Kustutveckling i EU 1991

Europa producerar över 250 miljoner ton kommunalt avfall och över 850 miljoner ton industriavfall årligen.

I de europeiska OECD-länderna förekommer 10 000 gränsöverskridande transporter av sammanlagt 2 miljoner ton farligt avfall varje år.

Över 55 000 förorenade platser har registrerats i enbart sex europeiska länder och den totala ytan av förorenade områden i Europa uppskattas ligga mellan 47 000 och 95 000 km5, inbegripet 1 000-3 000 km5 som förorenats genom avfallsdeponering

Kostnader för avfallshantering ($/ton)

37. Urban belastning

Stadsområden i Europa visar allt fler tecken på miljöbelastning, i synnerhet i form av dålig luftkvalitet, för mycket buller och trafikstockningar. Å andra sidan tar storstäderna allt mer resurser i anspråk och producerar allt mer utsläpp och avfall. I detta kapitel analyseras orsakerna till urban belastning och deras anknytning till de snabba förändringarna i urban livsstil och i urbaniseringsmönstren under de senaste årtiondena. Dessutom diskuteras ett antal mål och medel för hållbara stadsmönster i Europa, inbegripet förbättrad stadsplanering, integrerade transporter, effektiv vatten-, energi- och materialanvändning, fastställande av nya standarder och förbättrad information.

Stadstrafiken utgör en allt betydelsefullare orsak till luftförorening, åstadkommer största delen av sommarsmogen i europeiska storstäder och leder till att WHO:s riktlinjer för halter av ozon, kväveoxider och kolmonoxider överskrids.

Stadstrafiken står för ca 30 % av den totala energianvändningen i de flesta storstäderna och det har skett en förskjutning mot bilanvändning så att bilen står för 80 % av den mekaniserade transporten.

En stadga för europeiska städer för hållbarhet undertecknades av 80 lokalmyndigheter i maj 1994 i Aalborg i Danmark.

38. Kemiska risker

De flesta miljöproblemen i Europa kan spåras tillbaka till någon form av överdriven kemisk belastning, och i detta kapitel presenteras en översikt av vilka problem detta medför och sätt på vilka faran kan minskas. Målet är att minska kemikaliehalten i miljön till en fastställd lågrisknivå med enbart försumbara skadeverkningar på befolkningen och miljön. EU har antagit ett långtgående program avsett att minska riskerna från kemikalier i miljön.

Över 10 miljoner kemiska föreningar har identifierats, och av dessa tillverkas ca 100 000 kommersiellt.

Mellan juni 1993 och juni 1994 genomfördes inom ramen för ett EU-program en bedömning av 1 700 kemikalier som tillverkas eller importeras i mängder som överstiger 1 000 ton per år.